Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Alf Ahlberg: Min boksamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALF AHLBERG
sorgbundna löje, hans djupa medkänsla med
människorna stämmer mig till ro och andakt.
Hans vers är musik, som påminner om den
bästa engelska lyrikens. Jag har läst honom
så ofta, att jag kan långa stycken utantill. Även
Lessing läser jag gärna, dock mindre dramerna
än de teoretiska skrifterna. Kant börjar bli
mig litet för tungsam, och han får numera
nöja sig med att med vördnad betraktas på
avstånd. I min ungdom genomlevde jag som
så många andra ett verkligt nietzscherus, men
från det har jag blivit grundligt botad. Jag
tyckte, att intet diktverk i världen kunde
jämföras med "Also sprach Zarathustra". Smaken
förändras — om till det bättre eller sämre må
vara osagt. Nu kan jag inte fördra den boken.
Jag kan knappast hålla mig allvarlig inför den
pompösa svulst, som väller fram från vissa
sidor. Då är det något annat med
Schopenhauer. De små bruna reclamböckerna, som
innehålla hans samlade arbeten, håller jag
i helgd och ära och de ha under tre decennier
hört till mina ständiga följeslagare. Första
gången jag stiftade bekantskap med dem var
sommaren 1912 och de gåvo mig en av mitt
livs mest avgörande upplevelser. Jag brukade
sitta vid en liten damm i botaniska trädgården.
Den glödande sommardagen, den heliga
stillheten, den yppiga vegetationen skapade en
stämning som på något sätt harmonierade med
den fläkt av Indien, som man förnimmer i
Schopenhauers verk. Jag tyckte mig liksom
genom den brokiga väven på "Mayas slöja"
skymta något av världsviljans demoniska lek,
dess glödheta lust att avla och att döda, jag
tyckte mig uppleva något av vad den invigde
velat uttrycka med den mystiska formeln Tat
ttvarn asi. Sedan dess har jag städse förblivit
en hänförd beundrare av den gamle vresige
svartkonstnären Schopenhauer och finner
ständigt nya och friska ting i hans verk. Jag tror
visserligen inte, att han funnit Sanningen, men
jag tror, att han sagt väsentliga sanningar. Det
är ju på modet att ringakta metafysik och
naturligtvis är jag inte till den grad obildad,
att jag inte vet, att det inte längre är
vetenskap. Men namnet gör ingenting till saken. De
stora metafysikerna läser jag gärna, på samma
sätt som de stora diktarna. Jag tror, att de
uppenbara för oss väsentliga ting, på samma
sätt som ju många av de gamla sagorna rymma
djupa sanningar, fastän djuren inte tala och
fastän vad de berätta aldrig skett.
Som de flesta människor med en smula
självaktning har jag naturligtvis sådana svenska
diktare som Tegnér och Runeberg, Fröding
och Heidenstam i samlade verk. Det är lustigt
att se hur även här smaken förändras med
åren. Förr satte jag Tegnér högst, nu ger jag
priset åt Runeberg och bland Runebergs alla
verk åt "Kung Fjalar". Fröding älskade jag
som ung men förstod mig inte mycket på
Heidenstam. Jag älskar fortfarande Fröding,
särskilt Graldiktningen, men jag tycker nu
i alla fall att Heidenstam på något sätt nått
fram till något ännu mera centralt. Jag tänker
då förstås i första hand på några av dikterna
i "Nya dikter". Kan man tänka sig någon tid,
då de skulle kunna bli föråldrade? Jag räknar
obetingat "Nya dikter" som en av mina allra
främsta andaktsböcker. Det är en rymd över
den boken, så hög och sval och tyst att man
plötsligt glömmer dagens illvrål och i stället
hör stjärnorna tala.
De stora ryska diktarna inta en hedersplats
i min boksamling, i all synnerhet Dostojevski.
Jag vet inte, hur många gånger jag läst om
"Raskolnikov", men för var gång märker jag,
hur outtömligt rik den boken är och hur
mycket, som går en förbi. Överhuvud läser
man tyvärr alltför ofta slarvigt och förstrött.
Den som sysslat med att översätta, då man blir
tvungen att noga uppmärksamma varje ord,
vet hur mycket det finns i vissa böcker, som
genomsnittsläsaren inte lägger märke till. Jag
har mer än en gång häpnat över recensioner
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
