Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Artur Lundkvist: F. Scott Fitzgerald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
F. SCOTT FITZGERALD
F. Scott Fitzgerald dog i december 1940,
fyrtiofyra år gammal, plötsligt träffad av
hjärtslag medan han i Hollywood, till omväxling
med scenarioskribentens mödor, arbetade
forcerat på en roman, som lovade att bli den
bästa som skrivits om Hollywood.
Många trodde att han var död för länge
sedan. Han var en i relativ obemärkthet
överlevande, en bleknad legend. På sätt och vis dog
han med tjugutalet, som han mer än någon
annan inkarnerat i sin person och sina böcker.
Han begravdes med den gyllne
efterkrigsperioden vid katastrofen 1929, den
samhälls-skakande ekonomiska jordbävningen. Och nu,
vid hans faktiska död, skyndade sig
beskäftiga tidningsmän att begrava honom på nytt
under moraliserandets törnekransar.
F. Scott Fitzgerald var en förnäm borgarson
som studerade vid Princeton när Amerika
inträdde i världskriget. Själv kom han aldrig till
fronten men hörde ändå till de krigsmärkta;
och han upplevde intensivt bakslaget efter
krigsruset, den förrådda fredens besvikelse efter
krigets högspända förhoppningar. Hans
generation började kalla sig den förlorade, hade ingen
tro på någonting, fann livskampen meningslös
och världen utan framtid. Den tog sin tillflykt
till en cynism som blev dess enda moral, en
självförbrännande livsstil, en
förintelseromantikens filosofi. Och plötsligt befann sig denna
F. SCOTT FITZGERALD: The Last Tycoon. To-
gether with The Great Gatsby and selected stories.
Scribners. New York 1941.
ungdom med sin världssmärta och desillusion
mitt i en hektisk materiell blomstringsperiod,
i en tid av fantastiskt slöseri och obegränsade
yttre möjligheter. Undergångskänslan
sammansmälte med njutningsdrift, och med bibehållen
hopplöshet levde man som om varje dag varit
den sista.
Det blev en mycket omtalad revolution inom
seder och moral, ett ungdomens uppror mot
föräldraauktoritet och förkrigskonventioner, i
samband med den äldre generationens
nederlag i framgångens och den allmänna
upplösningens virvlar. Bilarna, filmen, jazzen,
spritförbudet, kvinnornas frigörelse förvandlade det
amerikanska samhället; allt gick i
sensationernas och spekulationernas tecken.
Och F. Scott Fitzgerald var denna tids främste
krönikör. I hans böcker blev efterkrigsåren till
en ändlös rad av vilda parties, tillställningar
där smuggelspriten flödade, saxofonerna
hetsade, jazzen övergick i sexualexperiment och
rasande bilfärder. Det var mindre glädjefester
än glömskefester. Dessa desperata livsnjutare
var bleka och rolösa, med mörka skuggor
under ögonen, med ångestens svettdroppar på
pannan och med darrande händer. De kände
framför allt de sena timmarnas tomhet och
leda. "I själens verkliga, mörka natt är det
alltid klockan tre på morgonen."
Fitzgeralds första roman, "This Side of
Paradise", 1921, är särskilt beryktad som
skildring av amerikanskt studentliv under
världskrigskrisen, av generationsrevolten, skolung-
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
