Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mars. N:r 3
- Artur Lundkvist: F. Scott Fitzgerald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. SCOTT FITZGERALD
domens petting parties, sportraseriet och det
braverande spritmissbruket. Den ger autentiska
inblickar i det speciella amerikanska
collegekomplex, som Fitzgerald själv i hög grad var
ett offer för, och den slutar i tidstypiska, litet
omogna socialrevolutionära uttalanden. "This
Side of Paradise", säger Glenway Wescott,
"förföljde decenniet som en sång, populär men
perfekt." Den fladdrade som en fana över en
hel ungdomsrörelse och blev så småningom
sliten och blekt. Men boken läses alltjämt av
nya ungdomsgenerationer; den har fångat
något av en stämning som inte bara var
tidsperiodens. Framför allt är den bikt och
dokument, likt alla Fitzgeralds böcker; han talar
helst i jagform, ger framställningen en prägel
av bekännelse, tar sig en brevskrivares frihet
och intimitet.
Han svarade för flera av periodens typiska
best-sellers, med eggande titlar, som för
ungdomen blev till slagord och för de konservativa
äldre till röda skynken: "The Beautiful and
Damned", "Flappers and Philosophers", "Tales
of the Jazz Age", "AH the Sad Young Men".
Och han inte endast skildrade och speglade
en tidsföreteelse: han var i hög grad med om
att skapa den.
*
Att F. Scott Fitzgerald så levde sig in i sin
generations kris, att han så fullständigt
identifierade sig med denna tidsperiod hörde ihop
med hans självförglömmande entusiasm och
generositet. I grunden var det en flykt ifrån
jaget som bottnade i tidigt grundlagda
hämningar, i bristande självkänsla. Han förblev
alltid osäker på sig själv, sin begåvning, sina
resurser, och var alltid redo att dra sig undan.
Hans generations ungdomliga misströstan och
revolt svarade mot något mycket personligt
inom honom, och identifieringen med detta
tidsfenomen bar upp honom, gav honom tillit,
gjorde honom till en förgrundsgestalt, så länge
det varade. Och sen, när han hänvisades till
sig själv, var hans tid ute. Han gav dock inte
upp utan vidare; ända till sin död fortfor han
att kämpa mot sin inre svaghet, att söka
förankring i en hållbarare verklighet än sin
ungdoms.
Hans vän och intellektuella samvete, hans
forne kamrat från Princeton, den utmärkte
kritikern Edmund Wilson, införde efter hans död
en serie uttalanden om honom i sin tidskrift
The New Republic. Det utförligaste och
intressantaste är av Glenway Wescott, en av
tjugutalets utvandrare till Frankrike, som själv lidit
av stora anpassningssvårigheter under
trettiotalet och fått pröva på den orättvisa misstron
mot medlemmarna av denna Amerikas brokigt
sammansatta, blott alltför beryktade litterära
främlingslegion, som dock betytt så mycket
för den nya amerikanska litteraturen och
bidragit med så många första rangens krafter.
Wescott redogör bland annat för en essayistisk
självuppgörelse av Fitzgerald i herrtidningen
Esquire; den hette "The Crack Up" och skrevs
när hälsan fem år före hans död började
svikta. Han klagade på den fantasiens letargi,
den andens djupa olust, den viljans förlamning
och intellektets passiva själviakttagelse som
drabbat honom, och han sökte efter orsakerna
därtill både hos sig själv, i sitt eget liv, och
hos sin tidsperiod. Han gick med påfallande
minnesgodhet tillbaka till den tidiga ungdomen,
dröjde vid misslyckanden på fotbollsplanen när
han var sjutton år, vid motgångar inom
universitetsklubbarna och slutligen vid besvikelsen
att som ung löjtnant inte få riskera livet i
skyttegravarna.
Den bristande självhävdelsen blev alltså hos
honom till djupa besvikelsens sår. Hans
inneboende idealism vände sig i sin
otillfredsställelse mot honom själv. Det är kanske omöjligt
att därvidlag klarlägga orsak och verkan, men
han drevs att förneka och avböja den
traditionella puritanbördan, framåtsträvandet, den
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0239.html
