- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
226

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Artur Lundkvist: F. Scott Fitzgerald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARTUR LUNDKVIST

någon av Hollywoods träget arbetande
filmskapare på det sättet.

Fitzgerald övergick ju på senare år till att
bli filmförfattare, fast anställd i Hollywood.
Om han gjorde det av verklig övertygelse eller
som ersättning för en övergiven diktarbana är
svårt att veta. Han visade emellertid stor
respekt för filmen, betecknade i något
sammanhang romanen som arkaisk, och i sin
efterlämnade roman citerar han med tanke på
filmen den franska versen:

Tout passe. L’art robuste
Seul a 1’éternité.

Filmen var för honom den art robuste som
hörde, om inte precis evigheten, så åtminstone
nuet och den närmaste framtiden till. Han har
tidigare i en novell med beundran skildrat en
av Hollywoods stora produktionsledare, som
offrar sig för sin snabbt utslitande konst.
I novellen förekommer också en författare som
dricker för mycket, går på för många
bjudningar och skäms häftigt över att han vid ett
tillfälle drar uppmärksamheten till sig genom
att föredra en liten parodisk sketch, som inte
gör vidare lycka.

Den beundrade produktionsledaren
återkommer i "The Last Tycoon" och har blivit till en
genomtänkt karaktärsstudie. Han kallas Stahr,
han är filmföretagets starke man, den
outtröttlige arbetaren, den ofelbare yrkesmannen, den
konstnärlige diktatorn. Han gör många
andra-plansfilmer, han glömmer ingalunda att
filmproduktionen också är industri, men han är
samtidigt villig att ofta nog förlora pengar
på filmer som bidrar att höja filmkonstens
anseende: han inser att det i längden är även
en sund ekonomisk och industriell princip. En
söndagskväll när han efter en intensiv
kärleksupplevelse kommer ner till havsstranden och
träffar på en neger som samlar upp små
silverfiskar i korgar får han en verklig tankeställare
därför att negern inte bryr sig om bio,
förklarar att filmer bara är strunt.

Fitzgerald har lyckats få sin filmproducent
mycket levande, utstrålande ett slags envis,
målmedveten och ändå nervöst skälvande kraft.
Han arbetar för hårt och sätter sin hälsa på
spel: uppgiften betyder verkligen något för
honom, mer än pengar, makt, ära (han
signerar ingenting och är så gott som okänd utåt).
Han är skapandets fascination i våld, och
filmförfattare, regissörer, skådespelare, tekniker
och aktieägare är för honom bara det
material med vilket han arbetar suveränt; han är
viljan, anden, skapardriften som håller det hela
samman och får det att fungera.

Som privatperson är han lätt tragisk, bär på
en något romantisk sorg efter sin döda hustru,
en inte bara skön utan också mänsklig
filmstjärna. När han träffar en flicka som
påminner om henne ger hans känsla genast
utslag; hon äger en egendomlig frihet inom sig
själv och kan möta honom som jämlike
utanför alla hollywoodska strävanden och intressen.
Deras egentliga kärlekshistoria utspelas under
en enda söndag, sedan kommer annat emellan.
Men den har en naturlig självklarhet, en frisk
spontaneitet, en fin ömhet och en poetisk glans,
som nog kan mäta sig med det bästa
Hemingway åstadkommit i den vägen.

Hur Fitzgerald skulle vidareutvecklat och
slutfört romanen ger de efterlämnade
anteckningarna endast ett bristfälligt begrepp om.
Men man lägger märke till en del aforistiska
observationer, om Stahrs ovilja mot blommor
därför att de är för överutvecklade och
självmedvetna, om flickan Kathleen som plågas av
sin oanvända skönhet i spegeln; eller
konstaterandet att "den skickligt uttryckta motsatsen
till en allmänt omfattad idé är värd en
förmögenhet för någon". Anteckningarnas sista
rad är tryckt med versaler och rymmer i tre
ord själva grundlagen för de båda konstformer
F. Scott Fitzgerald väsentligen befattade sig
med, romanen och filmen: ACTION IS
CHARACTER, "Handling är gestaltning".

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free