Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
ett klart tecken på den växande betydelse som
religionen fått i det allmänna
samhällsmedve-tandet; och det är säkert signifikativt att bland
de lekmän som äro djupt engagerade i den
kristna teologien och politiken återfinnas fyra
så välkända litterära namn som T. S. Eliot,
Charles Williams, Dorothy Sayers och C. S.
Lewis.
C, S. Lewis, lektor i engelsk litteratur i
Oxford, är av speciellt intresse och har haft
stort inflytande i detta sammanhang; tack
vare den enorma succé som hans två små
böcker "The Problem of Pain" (en
utläggning av den kristna doktrinen) och "The
Screwtape Letters" (en kvick allegori om
frestelsen) ha fått har han själv rönt en
popularitet och fått så många anhängare bland
allmänheten att han kan rivalisera med dr Joad.
Intill för ett år sedan eller så var han endast
känd innanför en begränsad akademisk krets
som en grundlig och originell litterär kritiker
och författare till en uppmärksammad bok
med titeln "The Allegory of Love". Jag tror
att han är en författare som man kan vänta
sig mycket av om inte framgången förvrider
huvudet på honom, och som skall låta tala om
sig i framtiden antingen det nu blir på gott
eller ont. Här kan jag passa på och varmt
anbefalla hans senaste litterära essayer,
"Pre-face to Paradise Lost" och "Hamlet: The
Prince or The Poem".
Utanför kyrkan kommer den starkaste
appellen till ett religiöst liv från andra sidan
Atlanten — avlägset och inte alltid alldeles
lätt att uppfatta under nuvarande
förhållanden — från de brittiska författare som
lämnat sitt fädernesland, och bland vilka märkas
Aldous Huxley, Gerald Heard, Christopher
Isherwood och W. H. Auden. I olika
versioner predika de ny-brahmanismens evangelium
"non-attachment" och, mera allmänt uttryckt,
det mystiska närmandet till Gud genom
kroppens och själens pånyttfödelse. Huxley’s
"Grey Eminence" som lika mycket är ett
spirituellt självbiografiskt fragment som en
biografi om Fader Joseph, kan betraktas som en
kommentar till dessa esoteriska doktriner.
Heard’s nya bok "Man the Master",
utvecklar vidare de principer som Huxley antyder
om ett återupprättat himmelskt kungadöme
på jorden styrt av någon slags prästerlig
hierarki av siare försedda med de platonska
mästarnas världsliga och den indiska mystikens
andliga auktoritet. Isherwood har tydligen
att döma av ett kort bidrag till sista numret
av Penguin "New Writing" (hans första
publicerade arbete sedan krigsutbrottet) i vilket
han beskriver sitt deltagande i ett religiöst
"återtåg" givit upp romanskriveriet, för vilket
han hade sådana eminenta förutsättningar,
och råkat in under det märkvärdiga Heardska
frälsningsevangeliets inflytande. Auden, hans
tidigare medarbetare, rör sig tydligen i
samma riktning under Pascals och
Kierkegaards inflytande. Vad allt detta leder till och
hur pass stor vikt som bör läggas vid denna
"rörelse" vill jag inte yttra mig om. Det
finns ögonblick då man grips av otålighet för
att inte säga förbittring över dessa avlägsna
uppmaningar från Stillahavskusten att vända
ryggen till krigets ohyggliga realitet och
ansvar och leva ett kontemplativt liv. Då man
känner det så påminns man om att det inte är
första gången som Californiens solsken har
frambragt nya och märkvärdiga religioner.
Jag skulle emellertid inte utföra min plikt om
jag inte riktade uppmärksamheten på även
detta bevis på det nuvarande starkt utbredda
religiösa intresset, i vars tjänst dr Joad nu har
ställt sin kraftiga och övertalande stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
