Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Riddarfalken från Malta (The Måltese
Fal-con). John Huston. Warner.
Dashiell Hammett är detektivromanens
Hemingway, inte så långt efter när det gäller
detaljernas precision och den motorspinnande,
mjukt accelererande kraften i berättandet. Hans
roman "The Måltese Falcon" har på ett
utmärkt sätt översatts till film av John Huston
som fått med inte bara allt väsentligt i den
komplicerade intrigen utan också själva den
hårda, oberörda men artistiskt mycket
medvetna tonen. (Den svenska censuren hade
emellertid klippt bort en del chockerande
erotiska inpass; dessa scener återfunnos i den
trailer för filmen som visades före "Elvira
Madigan"!) Endast få torde vara så klara i
skallen och så bevandrade i amerikanskan
att de utan kännedom om boken hinna
uppfatta och placera alla småbitarna i det
invecklade puzzlet, men envar är oförhindrad
att avnjuta det ypperliga filmarbetet. Bättre
kan en kriminalfilm inte göras med
iakttagande av spelets regler; den har fart, den
suggererar, den har en grå, oskön men
absolut övertygande verklighetsfärg och den
bjuder på ett perfekt ensemblespel som inte
utesluter ett par individuella
topprestatio-ner. Bäst är Humphrey Bogart som
detektiven Sam Spade, en stark, magnetisk aktör
som är suveränt oberoende av filmkameran,
helt absorberad av att ta fram varje detalj hos
rollen ända till de nervösa ryckningarna i
överläppen och axeln. Därnäst kommer
Sydney Greenstreet, vilken som den fete överboven
utvecklar en hotfullt kluckande bonhomie som
är högst fascinerande. Georg Svensson
Tåget över Alperna. V. Pudovkin och M.
Doller. Mosfilm.
Det inte minst intressanta i denna film av
Pudovkin och hans gamle regiassistent Doller
är, att den är inspelad redan 1940 och
samtidigt i så hög grad anknyter till aktuella
ryska stämningar. Hjälten är den berömde
härföraren Suvorov från napoleonkrigens dagar,
och om också Napoleon endast skymtar i
bakgrunden, sägs det i filmen tydligt nog, att han
skall akta sig för att komma Moskva för nära.
Men framför allt ligger aktualiteten i den
lovsång filmen utgör över det enskilda
initiativet, den demokratiska andan i en rörlig och
uppfinningsrik strategi. Den lille lidelsefulle
generalen, som halkar på parkettgolvet i
tsarens gemak, får ett högst överraskande drag
av modern partisanledare. Han ler ironiskt när
han får se de väldrillade, välklädda och
stång-piskeförsedda soldater, som Paul I, narren på
tronen, ställt upp på sin slottsgård för att
paradera med. Han framställes — historiskt eller
ohistoriskt må lämnas därhän — som en folkets
man gentemot aristokratins officerare. Bland
sina segerkrönta veteraner är han den avgudade
soldatpappan, som vill se levande människor
omkring sig och inte förslavade knektsjälar.
Av denna halvt historiska, halvt legendariska
gestalt gör Tjerkassov en porträttlik och ytterst
livfull figur, torr som ett skinn, pigg som en
mört och samtidigt med en intelligens och
pondus, som gör honom verkligt imponerande
som personlighet. Hans öde berättas inte i en
dramatiskt åtsnörd handling — så mycket har
Pudovkin kvar av sin gamla antiteatraliska syn
på teatern att han inte vill göra filmdramer —
utan i ett slags krönikeartad komposition, som
får karaktären av historiska tablåer. De är
gjorda med en utomordentlig stilkänsla. Varje
bild är uppbyggd med säkert sinne för den
måleriska effekten och känns samtidigt
"riktig" på ett sätt, som man inte är alltför
bortskämd med i historiska filmer. Det beror inte
bara på Pudovkins artistiska geni, utan också på
att ryssarna med all sin idealisering av enstaka
hjältegestalter inte tar sina historiska minnen
så högtidligt, som vi brukar göra. Porträttet av
tsaren är en makalös studie av den store
skådespelaren Jatsjinskij i härsklysten stupiditet.
Ett visst drag av stillastående historiemåleri
gör, att filmen kan verka litet långrandig. Den
saknar i själva bildernas klippning det
dynamiska element, som tjusade så starkt i den
gamla ryska stumfilmen. Men slutet, där vi får
följa Suvorov på hans fantastiska tåg över
Alperna, är i gengäld en bilddikt av grandiosa
mått. Dessa scener, som under otroliga mödor
inspelats i de kaukasiska bergen, röjer
mästar-regissören. Nils Beyer
I detta vårt Liv. John Huston. Warner.
Efter två kvällar var det flera personer
enbart i Stockholm som via filmen tagit del av
Ellen Glasgows pulitzerprisbelönta roman än
6om i hela landet sedan september i fjol läst
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
