- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
253

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

giösa fostran intar givetvis en huvudplats i
hans intresseområde. Herdabrevet vittnar om,
att Stockholms förste biskop skall göra allt
för att motverka den ungdomens förvildning
och hemlöshet som oundvikligen medföljer
storstadslivet. Hans tidigare verksamhet, hans
praktiska blick, hans idealitet och spänstiga
vilja borga för goda resultat.

Erik Berggren

Saldo av livets vedermödor

ROLF LAGERBORG: I egna ögon — och

andras. En bok om att känna sig själv.

Natur och Kultur 1942. 15:—.

Litteraturen vimlar av bekännelseskrifter,
alltifrån Augustinus till Vilhelm Moberg, Eyvind
Johnson och Jan Fridegård. De ha alltid sin
rot i en jagsjuka, som hänger samman med
dålig anpassning i tillvaron, ofta av ett behov
att rättfärdiga sig, stundom en önskan att gå
till rätta med sig själv. När professor Rolf
Lagerborg nu ökat raden av dylika urkunder
med en volym självbiografiska anteckningar
— en inadekvat rubrik, som tills vidare får
gälla —, så är skälet varken det ena eller det
andra. Han har inte avsett ett rättfärdigande,
eftersom han knappast anser sig ha gjort något
ont men möjligen en del gott, och inte heller
har han något behov att gå till rätta med sig
själv: hans samvete är ganska fridfullt. Det
enda som han förebrår sig, är att han inte
har nått upp till sitt eget idealjag.
Ovärdig-hetskänslan — ett begrepp som han sätter vid
sidan av mindrevärdeskänslan — har alltid
plågat honom, och det är också den som
ligger bakom hans beslut att göra sig själv till
föremål för en psykologisk studie. Det är
nämligen avsikten med boken, och han motiverar
den dels med att ingen annan skulle falla på
den idén att göra människan Rolf Lagerborg
den äran, dels med att jaget är ett
vetenskapligt forskningsobjekt så gott som något annat
och att ingen annan kan se det klarare än
individen själv. Det senare är oemotsägligt,
det förra är det för tidigt att yttra sig om.
I varje fall finns här ett material, som borde
kunna locka psykologerna av facket.

Om man alltså inte kan säga, att det är
något absolut nytt och originellt i att skriva

om sig själv och underkasta sitt eget psyke
en blottande granskning, så är åtminstone den
form professor Lagerborg valt en smula
förbluffande. Inte bara därigenom att han
omtalar sig själv i tredje person, en metod som
kanske har gjort det lättare att bevara
objektiviteten, utan framför allt i det systematiska
begagnandet av vad man kan kalla
primärkällor: egna och andras brev, artiklar,
recensioner och så vidare, som han sedan
kommenterar och ställer in i det psykologiskt
biografiska och i viss mån det tidshistoriska
sammanhanget. Det blir bitvis litet tungt för
läsaren att plöja igenom alla dessa dokument, det
kan inte förnekas, men ofta nog får man lön
för mödan i den spirituella tonen, i en snabb
belysning av ett annat psyke eller ett
perspektiv som öppnar sig över ett gånget skede. Det
har förmodligen inte varit författarens avsikt,
men ett resultat av hans mödor har blivit, att
hans bok är ett stycke finsk kulturhistoria sedd
genom ett temperament. Det är inte många
som saknas i personregistret bland dem som
spelade en roll i finskt kulturliv under de
bägge decennierna före frigörelsen från
Ryssland. Rolf Lagerborg levde som student och
docent mitt uppe i den hetaste idédebatten.
Han tillhörde Euterpekretsen, "dekadenterna",
som tagit upp arvet från 1880-talet och förde
det vidare, delvis till seger eller åtminstone till
nya ställningar. Han gav hugg och tog hugg
och betraktades länge som oförbätterlig. När
han nu citerar och kommenterar den beska
kritiken, sker det utan bitterhet och agg,
snarare med blidhet. Någon
ressentimentsmän-niska har han säkerligen aldrig varit. Den
psykologiska typ han tillhör grämer sig mera
över egen ofullkomlighet än över andras
oförrätter. Just däri ligger den kraft som
oavbrutet driver honom framåt och inåt i
sökandet efter de dolda sammanhangen mellan kropp
och själ.

Professor Lagerborg avslutar sin
självrannsakan med det egentliga ungdomsskedet av sitt
liv, vid den tidpunkt då han upphörde att vara
de radikala idéernas "lilla trumslagargosse"
och strykpojke åt det värderade borgerskapet
och högvördiga akademiska konsistoriet i
Helsingfors. Det ligger ett halvt livsverk
däremellan och nu, men när han inför dödens hot
söker göra upp saldot över sitt liv, kommer

253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free