Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
märken i Örebro och Närke; de äro talrika
och intresseväckande nog, och utom de redan
nämnda namnen möta oss här också Lars
Wivallius och Bernhard Elis Malmström.
Skulle någon anmärkning riktas mot Linders
bok, vore det framför allt mot formen, som
lider av löslig pratsamhet; stilistisk
åtstramning och mer essayistisk profilering hade varit
av godo. Som helhet ger boken ny och
värdefull belysning åt de otaliga, djupt rotade
förbindelserna mellan svensk dikt och svenskt
kulturlandskap. En rad vackra och vältagna
fotografier bidraga till att göra
framställningen åskådlig. Holger Ahlenius
Nils ålenius: Livstro och ångest. — Mot
katastrofen. Studier i trettiotalets svenska
tidsdikt. Verdandis småskrifter.
Bonniers 1943. Två häften à 1: 50.
Nils Ålenius, sedan många år lyrikanmälare
i en uppsalatidning, har i två verdandihäften
sammanställt en översikt av den tidsbetonade
svenska trettiotalslyriken. Hans exposé över de
olika, varandra korsande strömningarna under
detta decennium (kollektivism ooh
individualism, optimism och pessimism, humanism och
primitivism, katastrof poesi och surrealism) är
förtjänstfull, om också ganska konventionell
och utan starkare relief. Den humanism, den
ljusa mänsklighets- och framtidstro, som
Ålenius pläderar för och vill återfinna hos sina
mönsterskalder leder honom ofta till
meningslösa avgränsningar och falska värderingar: ett
slags vit magi som finner det prisvärt att
blunda, hoppas och tro, snarare än att
uppleva, genomskåda och ingripa. Denna
humanism utgör dock en av förutsättningarna för
det originella i Ålenius’ lyriköversikt; den
andra förutsättningen är hans bristande
omdöme, hans spontana smak för det mindre
ursprungliga och egenartade, för det konstnärligt
blacka och invanda, för allt som något
påminner om Viktor Rydbergs diktning. Och själva
det originella består i den oförfärade
omvärderingen av trettiotalets poeter. Han visar
sålunda en påfallande likgiltighet för Gullberg,
Ferlin, Edfelt och andra av periodens mest
framträdande lyriker. De stora namnen är för
honom i stället Gierow och Beskow, som
citeras sida upp och sida ner, apostroferade som
tankediktare ooh tidsprofeter av stora mått;
olyckligtvis verifieras dock inte omdömena av
citaten. Därtill kommer en rad mer eller
mindre glömda debutanter, vilka tillmäts en
betydelse utan all proportion. Helmer V.
Nybergs "Jordrök" förmodas sålunda vara 1938
års bästa diktsamling, alltså samma år som
Malmbergs "Sångerna om samvetet och ödet"
och Ferlins "Goggles" kom ut. Att Ålenius i
Ekelöfs produktion särskilt ska fästa sig vid
hans otvivelaktigt svagaste samling, "Köp den
blindes sång", överraskar inte, lika litet som
hans åsikt att dessa långt ifrån surrealistiska
dikter utgör den surrealistiska skolans kanske
mest njutbara verk. Tyvärr är således Ålenius’
kritiska originalitet tämligen olycklig och hans
omvärderingar orimliga. Hans översikt är
alltför missvisande att kunna rekommenderas åt
dem som den närmast vänder sig till, de som
inte redan känner ganska väl till den moderna
svenska lyriken. Artur Lundkvist
HARALD JERNSTRÖM: Stevensons ballader
och några smärre dikter i svensk dräkt.
Norstedts 1942. 4: 50.
Harald Jernström, den finländske
översättaren, har framför allt förbundit sitt namn
med en utomordentligt värdefull tolkning av
Chaucers "Canterburysägner". Hans tolkning
av Stevensons ballader är naturligtvis en mycket
anspråkslösare uppgift, men den har lösts på
ett erkännansvärt lyckligt sätt. Det är
Stevensons ballader med motiv från Söderhavets
värld det här är fråga om. "Sången om Rahéro.
En sägen från Tahiti" bygger på en tradition,
som "är mycket allmän överallt i de åtta
teva-stammarnas land". Stevenson återgav den
exotiska sägnen med målerisk friskhet och
versifikatorisk fyndighet. Den förlorar inte heller
på att läsas i Jernströms svenska tolkning, och
samma omdöme gäller den fängslande
balladen "Hungerfesten", medan en del smärre
dikter i första hand leva på sin friska lyriska
impressionism. Stevensons rykte befinner sig
kanske just nu i en vågdal. Denna volym är
ägnad att inpränta hans stora förtjänster som
lyrisk skildrare. Johannes Edfelt
BIRGER EDMAR: Cantilena. Wahlström &
Widstrand 1942. 3:75.
I anslutning till bilder av hellensk konst
uttrycker denne författare i vers sin kärlek till
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
