Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Peter W. Nisser: Midsommarnattsdröm. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMARNATTSDRÖM
dem. Plötsligt tog rättarn baksteg och pekade
ut i lugnvattnet nedanför forsen.
— Ser du där, sa han plötsligt blek, det
ligger någon där, ser du —
Och mjölnarn grånade i sitt mjölvita
ansikte. De såg båda åttatimmarsdrängen Jan,
som fridsamt gungade nedanför de gröna
stenarna. De glömde politiken och såg rädda på
varann. Kvarndrängen stod kuslig till mods
bredvid dem.
— Ja, den stollen, sa rättarn till sist, det
var ju inte annat å vänta. Så som den var i
huvet. Inspärrad skulle han vart ta mej faen.
De la in nytt snus för att lugna sig. Så
gjorde de sig slutligen beredda att hämta upp
den drunknade.
Eftersom de inte hade något annat att tillgå
lade de honom på en gammal dörr som stod
vid kraftstationen. Han var svår att få upp
och tung och ohanterlig, men hans ansikte var
på något sätt glatt, det var en rent opassande
glädje i det fast ögonen stod ut och stirrade
styggt. Sen första skrämseln gett med sig var
gubbarna bara förbannade igen.
— En såte å skaffa besvär mitt på
midsommardan, morrade mjölnarn, men den
vägen skulle han ju gå till slut, token.
— Steriliseras skulle di, såna där, tyckte
rättarn och svettades. Och kvarndrängen, som
dunkelt anade att detta var något som hade
med att göra barn och sånt att skaffa, flinade.
*
Sedan de mödosamt burit upp honom för
den smala trappan från turbinsumparna, var
de trötta på att arbeta mer och ställde honom
inne i kvarnkammaren under havrerensaren
och mjöldamm föll ner på hans ögon och täckte
dem med en grå hinna. Men när inte hans
blick stirrade längre och fastän hans ansikte
var svullet och blåaktigt framträdde nu det
där nästan opassande uttrycket av jubel över
den dödes drag. De stod de tre i en trång ring
omkring honom och betraktade honom.
— Ja det blir att underrätta kapten, det
här, sa mjölnarn, och landsfiskaln förstås.
— En får se till att han kommer i jord
kvickt, menade rättarn på. Vi borde nog ta’en
bort till iskällarn så han håller sig. Det går
fort nu i värmen, och du kan få liklukt i
mjölet, mjölnare.
De flinade men flinet var ansträngt och de
kände det. Kvarndrängen stod rädd och
kuslig bakom dem och la in en ny paj. Han
beundrade de andra för deras manhaftiga
oberördhet, önskade att han varit som de. Men
rädslan satt kvar inom honom och gnagde.
— Ja, nå ont var de ju aldrig i’en, sa
mjölnarn och tänkte på att det nog var farligt att
svära och domdera invid en död. Gud kunne
slå till fort nog han, om han ville.
— Nää, snäll och fromsint, de var han och
arbeta kunde han ju om en va över’n och höll
efter’en, sa rättarn.
De gick ut litet tysta och högtidliga i alla
fall, smygande klumpigt på tå som om de varit
rädda att väcka den drunknade till liv igen.
När de stängt dörren låg han kvar mycket
ensam på den gamla dörren och vatten
droppade från hans hår och gjorde små degkulor
i mjöldammet på golvet. Hans ansikte blev
gråare och händerna tycktes alldeles för stora
mot de avsmalnade underarmarna. En fluga
gick över hans ögon och solljuset var blekt
och lugnt på det grova golvet...
När de stod där ute och betraktade den
mörka rand som vattnet från hans kropp gjort
i dammet, kom mjölnarn att tänka på att han
hade en skvätt kron kvar och bjöd med låg
röst rättarn på en kask uppe i bersån. Sen
kunde de ringa till kapten om den drunknade.
Kvarndrängen stod kvar obeslutsam. De hade
inte brytt sig om att bjuda honom.
Förmiddagen var tom och kväljande, och
2 BLM 1943 iv
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0305.html
