Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Nils Ahnlund: Falskt och äkta bland historiens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALSKT OCH ÄKTA BLAND HISTORIENS KÄLLOR
förelse i landet, godtogs av de främsta kännare
och bidrog till att sätta liv både i den
slavo-bömiska språk- och historieforskningen och
den tjeckiska vitterheten. Mot slutet av Hankas
livstid — han dog först 1861 — gjorde sig
emellertid tvivlande röster hörda, och 1887
var saken klar: man hade bl. a. i den diaboliskt
skickligt gjorda handskriften genom kemisk
analys fastställt det först 1704 uppfunna
färgämnet berlinerblått. En av dem, som under
häftiga brytningar medverkade till att störta
Hanka från hans nationella ärestod, var en
ung man med namnet Masaryk — den
tjeckoslovakiska republikens grundare och förste
president. Det hela blev, som envar förstår,
en smärtsam procedur för folkets känsla. Vad
som väckte misstankar var i sin mån den
förundransvärda omständigheten, att samme
Hanka senare hade den oväntade lyckan att
"upptäcka" ännu en gammal handskrift av
enarlikt innehåll.
Då vi nu närmat oss de litterära
förfalskningarnas stora och brokiga fögderi är det
frestande att stanna inför åtminstone några
namn, alla engelska eller skotska, från det
senare sjuttonhundratalet. Man tvekar nästan
inför det berömdaste av dessa namn, fastän
saken annars ligger fullt klar. Den väldiga
verkan Ossiansångerna ha utövat i skilda
länder höjer deras författare liksom till en
högre sfär, oåtkomlig för anklagelser; själva
sveket har fått en patina, som i eftervärldens
dom innebär en legalisering. Men i teknisk
mening står Macpherson med sina
egenhändigt gjorda gaeliska hjältekväden som en
forfalskare bland andra — icke ens bland de
mera fulländade. Han fick flera efterföljare,
dock mindre framgångsrika. Fyra år efter
publiceringen av "The Works of Ossian", 1769,
formade underbarnet Thomas Chatterton de
första proven på sina engelska medeltidsdikter,
hittade, som han påstod, i en kista i en gammal
kyrka i Bristol. Andra upptäckter följde; allt
togs för äkta och hälsades med bifall.
Chatterton var en verklig skald, en öm och vek om
också högst självmedveten natur. Han
kämpade tappert med fornengelskan, och riktigt
lyckades det ju inte; redan i hans livstid
rynkade de mera kräsna pannan. Det var dock
inte detta som förkortade hans dagar; 1770
dog han för egen hand, härjad av umbäranden
och själsstrider. Den långvariga striden om
autenticiteten av hans skapelser avblåstes först
efter mer än hundra år. Om Chatterton står
som en tragisk figur, så hamnade William
Henry Ireland i den rena farsen. Likväl
debuterade han som sorgespelsförfattare under ingen
mindre än William Shakespeares namn. Ireland
fick också detta sitt sorgespel uppfört våren
1796 på en av Londons förnämsta teatrar. Det
blev en enda föreställning. Ett par dagar förut
hade en känd granskare stämplat den återfunna
tragedien som ett simpelt uppkok; publiken
var redan delad i två läger, vid den femte
akten segrade tvivlet, spänningen hävdes och
det allmänna skrattet bröt befriande lös. Det
var åtskilligt som då sjönk i grus, ty den unge
William hade också gjort andra upptäckter på
sin store namnes konto: bland annat diktarens
trosbekännelse, om vilken en av Londons mest
hörda predikanter betygade, att den i upphöjd
skönhet övergick hela den anglikanska
liturgien! Eljest torde det vara välbekant, att en
hel serie mystifikationer från olika tider knyter
sig till Shakespeares stora namn, ja, att själva
detta namn för en del folk står som en
mystifikation och gäckande gåta.
Vad det nu än kan bero på: de brittiska
öarna ha i århundraden varit en tacksam
jordmån för litterära skälmstycken i denna genre.
Bland de sista i raden finner man Cleone Knox’
resedagbok för åren 1763—65, som utkom på
1920-talet i en första engelsk upplaga och tack
vare den smittande reklamen översattes till
svenska under titeln "En ung societetsdams
dagbok". Mångt och mycket måste konfundera
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
