Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Nils Ahnlund: Falskt och äkta bland historiens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS AHNLUND
den mera granntyckte vid läsningen av detta
alster; på sina håll jämfördes det dock rentav
med Pepys’ ryktbara dagbok från
restaurationstiden. Åtminstone en recensent i
stockholmspressen tog äktheten för given och
sällade sig till lovsjungarnas skara; själv valde
jag för min anmälan rubriken "Roman i
dagboksform". Snart kom det också ut, att den
föregivna irländska aristokratdamen Cleone
Knox’ dagbok, onekligen för att vara från
den tiden högst modernistisk, var hopsatt av
en nittonårig engelsk flicka, fallen för historisk
läsning, under hennes vistelse i Brighton, helt
enkelt för att fördriva ledsnaden. Vederbörande
hade själv gett sig till känna, efter att ha dragit
en vacker klunga kritiker vid näsan. Var går
också gränsen mellan fabuleringslust och
förfalskning? Vilken större skada kan vållas
genom att fantasien svävar ut i lekfullt antagen
förklädnad? Historikern kunde möjligen svara,
att dåligt omdöme och dålig smak (som i detta
fall) alltid äro ledsamma tecken ...
Vida allvarligare är de egentliga historiska
förfalskningarnas kapitel. Vi ha flera sådana
av rent storpolitisk valör, med en klar tendens
att avskräcka och misstänkliggöra. Det
ryktbara understuckna aktstycke, som går under
namn av Peter den stores testamente, framlades
första gången 1836 i ett för övrigt skäligen
tvivelaktigt memoarverk från
sjuttonhundratalet. Grundtanken är att auktoritativt
före-teckna Rysslands planmässiga erövringspolitik
mot det övriga Europa; däremot har Peter icke
ens bekymrat sig om att ordna tronföljden
efter sig själv. "Testamentet", som ofta och
ännu ganska sent åberopats i debatten, återgår
till större delen på en politisk skrift, som
utgavs 1811 i Paris på tillstyrkan av Napoleon;
det speglar troget de franska uppfattningarna
inför den väldiga uppgörelsen nästa år. Den
skenbara överensstämmelsen mellan den store
tsarens anvisningar för framtiden och
riktningen av Rysslands politik på sjuttonhundra-
talet är alltså allt annat än oförklarlig.
Polemiken om äkthet eller oäkthet fick i huvudsak
anses avslutad med Waliszevskis verk över
Peter den store 1897. Det har om detta
berömda aktstycke stundom sagts, att det kunde
vara äkta och all right, så övertygande som
det är upplagt; men betyget torde ligga i
överkant. "Testamentet" har för övrigt under
de sista årens fälttåg mot Ryssland ånyo förts
fram till skottlossning — en rostig, ärevördig
pjäs i den stora agitatoriska trossen.
Till samma slag av tendensinlägg under
falsk flagg kan utan tvekan hänföras det
avslöjande, som rubriceras "Sions vises hemliga
protokoll" — ofta anfört av våra dagars
propaganda och för icke länge sedan föremål för
rättslig prövning inför en schweizisk domstol.
Det råder icke en skymt av tvivel om att man
här har att skaffa med en total förfalskning.
Endast passionen eller godtrogenheten borde
längre kunna diskutera ett så tydligt, så typiskt
fall. De skäl som brukat anföras för
autenticitet äro ingenting annat än rena skolexempel
på förvänd kritik. Spåren leda tillbaka till
tsartidens Ryssland. Aktstycket hör uteslutande
hemma i den antisemitiska litteraturens
rust-kammare, vilka höga totalitära auktoriteter
som än med skrällande röst förkunna
motsatsen.
Att emellertid förfalskningar kunna ha sin
nytta är nogsamt bevittnat. De stimulera
kritiken, de bringa nytt material i dagen. År 1864
utkom en edition av drottning Marie
Antoinettes brev till sina fränder vid österrikiska
hovet. En mängd misstänkta drag föllo strax
i ögonen, och efter en granskning av Sybel
i Historische Zeitschrift 1865 låg affären i
ganska klart ljus. Följden blev, att det strängt
bevakade Wienarkivet öppnades, så att
forskningen fick tillgång till de verkliga breven. Vi
ha också ett annat fall, till sin utgång olika,
som knyter sig till Marie Antoinette. Hennes
brevväxling med revolutionsmannen Barnave,
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
