- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
322

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Thomas Warburton: Brev från Finland. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TH. W ARB V RT ON

märkt berättelsens väsen av poetisk hågkomst
och affektfri tillbakablick.

Ett häftigare, mera brinnande temperament
möter man hos en annan ung arbetarförfattare,
Ola.vi Siippainen, som i fyra hårdhänta
noveller förebådar mognandet av en konstnärligt
fordringsfull krigsskildring. "Loppuun saakka"
(Ända till slutet) ger en sprakande bild av
finsk uthållighet och tapperhet, men också täta
påminnelser om författarens mänskliga värme
och förståelse. Dessutom innehåller denna bok
en personlig bikt av största intresse, en
noggrann bild av hur den ovannämnda klyftan
mellan proletär och borgerlig tankevärld snabbt
byggdes över inför vinterkriget. Siippainens
krigsbilder står fjärran från ensidigt
reportage. Detsamma kan sägas om Pentti
Haan-PÄÄs berättelser från fronterna i norr. Haanpää
är en av den moderna finska prosans största
novellistbegåvningar, ursprungligen en
stock-flötare och skogsarbetare med totalt
kommando över ödemarksbons levande, böjliga och
intuitivt målande språk. Han har redan en bok
krigsnoveller bakom sig, med motiv från
vinterkrigets Suomussalmifront; varken den
eller den nya, "Nykyaikaa" (Nutid), är
pretentiösa eller särskilt förnämliga, men genom
deras torra humor och trogna realism ger
Haanpää en konstnärligt mera levande bild
av krigsvardagen än någon annan som hittills
försökt sig på denna särskilda genre, Erkki
Palolampi möjligen undantagen.

En ny folkskildrare och genremålare har
dykt fram på senare år. Hans namn är Martti
Merenmaa, och om också hans senaste roman,
en marknadsskildring från en liten finsk
hamnstad, är att betrakta som en mellanbok, har
han tidigare visat att han besitter en hel del
berättarförmåga med både lyriska och
dramatiska accenter.

Mika Waltari har också detta år presterat
en succéroman. Den har denna gång historisk

färgläggning och behandlar Karin Månsdotter
och Erik XIV. Några nya synpunkter avvinner
författaren inte sitt ämne; romanen har blivit
ett föga komplicerat uppkok på kända
ingredienser, bland vilka Grimberg tycks spela
en rätt stor roll. Men man fäster sig vid
Wal-taris ovedersägliga schvung och rutin som gett
filmatisk fart åt handlingen men också
förenklat den till schablonmässighet. Några söta
färger i romanromantisk skala och ett
konsekvent genomfört presens historicum i
berättandet förstärker intrycket av best-selleralster.

På tal om historiska romaner kan det här
vara lämpligt att nämna den nyligen i förtid
döde författaren T. Vaaskivi och hans sista
verk, en ettusen sidor tjock skildring av kejsar
Tiberius’ regering med titeln "Yksinvaltias"
(Envåldshärskaren). Vaaskivi var väl den
blodfullaste och mest lysande litteratur- och
kulturkritiker som det moderna Finland ägt. Han
var autodidakt och hans kunskaper torde inte
ha varit så djupa som vidsträckta, men han
kompenserade bristen med en sällsynt fin
poetisk intuition och en skarp och logisk
intelligens. Han var den förste och nära nog
den ende som i finländsk kritik tillämpat
psykoanalytiska tankegångar och byggt
kulturfilosofiska essayer på denna grund.
"Yksinvaltias" var hans andra försök som
romanförfattare och fullbordades kort innan han dog.
Genom sin ambitiösa uppläggning når den ett
stycke över de vanliga historiska raffelverken
av best-sellertyp och skapar en viss
monumentalverkan med sitt myller av detaljer och
ibland vårdslösa stilmålningar. Granskad med
fackhistorikerns ögon torde romanen inte hålla
måttet i samma grad; Vaaskivis fantasi fick
också här ersätta kunskapen mer än lämpligt
var. På sitt egentliga område reste han sig
värdigare minnesmärken, särskilt i
förstlingsarbetet, vår hittills utförligaste och
förnämligaste Sillanpääbiografi.

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free