Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
ont, som skulle hindra dem från att
någonsin beblandas och bli upphov till varandra.
Hela frågeställningen verkar för resten
skolastisk.
Håkon är den enklare realpolitikern som
frejdigt tar vad han kan med de medel som
står till buds. Han är handlingsmänniskan
som vantrivs i fredens värld, känner
vardagen som en förnedring och hyllar krigets
äventyr för dess ögonblick av intensivt liv.
Ett slags manlig infantilism gör honom alltså
i vissa avseenden livsoduglig. Intressantare är
kvinnorna. Håkons hustru, Helga, vill fred och
hemliv med honom och är uppfylld av varm
fortplantningsdrift; hon kallar männens mod
för fruktan och uppreser sig häftigt mot deras
värld av ödeläggelse och uppbrott. Men
hennes uppfattning verkar för skiljaktig från
männens att kunna existera i samma samhälle;
den tillhör bestämt en långt senare tid.
Magnus hustru, Ingegerd, är kärleksfrusen och
hätsk, med en undertryckt passion för Håkon,
infogad i ett mönster av sed och lag, plikt och
ära, som hindrar henne från att någonsin leva
enligt sin känsla.
Skådespelets värde ligger främst i dessa och
andra gestalters psykologiska innehåll, som
är det förhållandevis minst traditionella eller
kanske snarare är det mest tidlösa. Utan att
kanske vara särskilt djupgående är det levande
och substantiellt: mycket av den klassiska
människokunskapen i moderniserad belysning.
Det finns intensitet i den shakespeareiserande
misantropin; livet kallas "troget sig självt och
falskt mot allting annat", och människan —
Hon dricker livet som en havsörn ur
uppslitna fjäderbröst och rivna bukar,
hon kryper som en mask och diar lik
med blind och hungrig mun, hon gräver trynet
i föroreningar och grymtar ut
sitt välbehag, ty hon är människa, människa!
Blankversen är energisk och ljudande och
sväller praktfullt av skulpturala bildeffekter:
Hans skratt frös fast kring tänderna, och såret
i halsen spydde blod med tjocka läppar.
Framförandet på Dramaten var storstilat,
en föreställning med tyngd och kraft, mörker
och glans: ett resultat av lyckad samverkan
mellan Alf Sjöbergs klara, genomarbetade
regi, Skawonius’ suggestivt massiva scenbil-
der och skådespelarnas ypperliga prestationer:
Lars Hansons Magnus med egendomligt
naken Quislingmask och en intensitet som helt
fyllde ut den ordrika rollen, en människa
sliten mellan motsatser, omtänksam och
hänsynslös, skräckslaget desperat och
solned-gångsbelyst självövervinnande; Uno
Hennings Håkon, dekorativt manlig, hård i sin
osammansatthet, med stålglitter och havskyla
i ögonen; Tora Tejes Ingegerd, nunnelik och
bitter, skakad av passionen till en blek och
hungrigt fastklamrande vålnad, skälvande på
orden, med aska och intighet i tonfallet;
Märta Ekströms Helga, vit av svartsjuk
ängslan, hondjurstapper i kampen för det hon
älskar; Gabriel Alws aforistiskt tillspetsade
främling; Holger Löwenadlers hänghårige och
orubblige bonde; Frank Sundströms
rödtru-tade, gnällande inkarnation av den fege
kocken; och Gunn Wallgren som den blonda
jarladottern, en roll med för mycket
troskyldig barnslighet i, omöjlig att befria från en
viss larvighet.
"Helgonsaga" är både som stycke och som
föreställning god traditionell teaterkonst; men
innebär den någon förnyelse, är den något
för nuet och för framtiden?
Artur Lundkvist
Morgonstjärnan av Emlyn Williams.
Göteborgs Stadsteater.
En engelsk beredskapspjäs av en författare,
som är känd även i Sverige både som
skådespelare (bland annat filmerna "Citadellet" och
"Stjärnorna blicka ned") och som
upphovsman till teater jäser ("Måste", "Nya skördar",
"Sol i dimma", givna även i Stockholm för ett
par år sedan). Typ: idealiserad realism. Miljö:
engelskt medelklasshem i London under
bombningen 1940.
Cliff Parrilow är en ung medicinare med en
egen teori för hjärtats innervationsmekanism.
Normalt skulle han ha en lysande vetenskaplig
bana framför sig. Men kriget ingriper. Hans
tjänstgöring blir bara plågsamt rutinjobb, han
kommer ifrån sin hustru, som har sin plats på
annat håll, och är till slut frestad rymma från
alltihop till Hollywood med en roman, som
han skrivit "mellan skurhinkarna". Det blir
de första bomberna över London som håller
honom kvar. Kanske kan hans teori möjlig-
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
