Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
böljande ocean, de frodigt blommande
dikeskanterna, små björkdungar med solstrimmor
på vita stammar, klasar av stockrosor vid låga
husväggar, hela rader av väderkvarnar, var
enskild knappt högre än en höstack och alla
förfallna, en gammal ek, som lutade sig fram
över vägen, och här och där en vassfylld, av
näckrosor täckt sjö, kransad av smärta
popp-lar, eller ett vattendrag, något av Dnjeprs
tillflöden, med jättetistlar på sin sandiga strand.
Inte en vindfläkt, inte ett ljud, utom då och
då fårhjordarnas klockpingel. Allt levande dolt
eller osynliggjort på den ändlösa slätten och
i den djupa tystnaden. Ett land, dignande av
fruktbarhet och dock tyst som en öken.
Leende invid leende i slösaktig blomsterprakt,
solfläckar på vitmenade väggar — och dock
ett intryck av väldighet och högtidlighet som
i en kyrka."
Intet under att ett sådant stycke av moder
jorden kommer det att klia i nyporna på
herrar världserövrare! Johannes Edfelt
Norsk lärarinna
MAGNHILD HAALKE: Trine Torgersen.
Översättning av Eyvind Johnson.
Bonniers 1942. 6:25.
Det händer ju någon gång att också goda
författare prisbelönas av den förkättrade
institution som heter romanpristävlingsjury. Så
var fallet, då i en tävling om romaner om
yrkeskvinnor ett norskt pris tilldelades
Magnhild Haalke för hennes roman "Trine
Torgersen". Magnhild Haalke är ett namn med god
klang också inom Sverige. Hennes roman om
den norska lärarinnan med det nyss anförda
namnet är säkerligen inte hennes bästa
roman; men den är bra nog, och vid sidan om
den svenska produkt som tilldelades första
priset i samma nordiska romanpristävling
framstår den ju i klar relief.
"Trine Torgersen" är på sätt och vis en
tendensroman. Den pläderar för bättre
förhållanden, framför allt bättre
bostadsförhållanden, för de ur norska seminarier
utmang-lade kvinnor som ska lära den norska lands-
ungdomen hyfs och kunskaper. Trine
Torgersen har vissa förväntningar, då hon tillträder
sin lärarinneplats i en bygd på östlandet. Men
besvikelser vänta henne i rikt mått. Folket är
ett kargt, inbundet och misstänksamt släkte.
Skolläraren och föreståndaren Larris, som
hon dagligen måste frotteras mot, har sitt
huvud för sig. I omkring trettio år har han
innehaft sin tjänst i denna skola: han tål inget
intrång, inga reformer från en ung lärarinnas
sida, fast gudarna ska veta att mycket skulle
behöva ändras i förhållandena i skolan. På
lärarmötena väcker det endast dolsk
förvåning, då Trine Torgersen gör något yrkande:
kvinnan tige i församlingen, är där parollen.
Men värst är det ställt med
bostadsförhållandena för den unga lärarinnan. Hon finner
sig efter skolarbetet instängd på ett litet
vindsrum, hennes krav på komfort kunna inte
sägas vara överdrivna, men hennes bostad är
knappast människovärdig. Förslag om
förbättringar mötas med bryskhet såsom utslag av
lust till "nymodigheter". Nå, det får gå,
arbetet i skolan får också gå, trots den griniga
kollegan och trots andra besvärligheter. Men
i sitt behov av mänsklig ömhet tyr sig Trine
Torgersen till den unge smeden, de fatta
kärlek till varandra, och en vacker dag ingå de
äktenskap. Rummet är trångt, men på deras
personliga lycka är det inget fel — tills de
en dag drabbas av sorgen att förlora sin
förstfödde. Också det slaget måste bäras; och
i ett resignerat ackord slutar denna berättelse
om vardagsöden och små förhållanden.
Magnhild Haalke vet att skildra norsk
vardag på ett sätt som aldrig kommer oss att
tvivla på hennes berättelsers absoluta äkthet.
Hon känner med de strävsamma naturerna, de
som trots en ovillig omgivning vilja skapa
luft och rymd kring sitt öde. Hon tillhör de
klarögda och nyttiga berättarna. Hennes
konst försmår det braskande och ostentativa
men är i sin lågmäldhet och sin stilla
intensitet välgörande. "Trine Torgersen" är en
roman, som säkerligen också har ärende till
svenska handhavare av ungdomens fostran.
Att den föreligger i mönstergill svensk
språkdräkt ökar naturligtvis dess värde.
Johannes Edfelt
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
