Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Och han delger oss på ett åskådligt sätt sina
intryck.
De rumänska skandalhistorier, som
författaren inledningsvis serverar, lovar inte vidare
gott, men det tar oj p sig, och efter hand blir
man verkligt fängslad. Det finns skildringar i
denna bok, exempelvis från "köldhelvetet vid
Podgoritsa" på den albanska fronten eller från
bombardemanget av Belgrad och det kaos, som
följde, vilka torde kunna tillerkännas
dokumentariskt värde. Det tyska bombardemanget
av Belgrad den 6 april 1941 är inte längre
aktuellt — i varje fall inte bland de militära
tidningskommentatorer, som säger sig inte
längre minnas, vilken makt det var som
inledde detta slags krigföring. Likväl är man
tacksam för att av Walker få veta hur det gick
till, när tyska bomplan lade den praktiskt
taget oförsvarade jugoslaviska huvudstaden i
grus och spillror.
På de ställen, där Walker tillåter sig att röja
subjektiva meningar eller "moralisera", som
han själv uttrycker det i bokens förord, går
han till attack mot vissa sidor av
Storbritanniens Balkandiplomati. Han skådar en viss
eftersläpning från den bedrövliga
Chamber-lain’ska eran i de brittiska
Balkandiplomater-nas oförmåga att ta initiativ och försöka
påverka händelserna. Han antyder för övrigt, att
diplomaterna troligen inte fattade så värst
mycket av den häpnadsväckande verklighet,
som omgav dem.
Engelsk tryckfrihet får smickrande
belysning av det faktum, att en så pass frispråkig
bok har fått utkomma i London. Särskilt
slående ur denna synvinkel är författarens elaka
karakteristik av den tydligen totalt stupida
militärcensuren i Gibraltar, vilken ort Walker
under hemresan besökte. Är det inte K. G.
Westman, som brukar predika, att den
brittiska tryckfriheten sitter trångt?
Det finns i Walkers bok flera mänskliga
inslag, som på ett tilltalande sätt friskar upp
skildringen. Man tänker då i första hand på
de talrika snabbteckningarna av brittiska och
amerikanska tidningsmän, som hade levat
länge på Balkan, hunnit grundligt sätta sig in
i förhållandena där och i vissa fall gripits av
verklig kärlek till de intressanta folk, som
bebor denna del av Europa.
Knut Stubbendorff är en god stilist och har
tidigare åstadkommit utmärkta
översättningar-Men denna gång har han skilt sig från sitt
verk något för hastigt. "Med döden i hälarna"
innehåller ett alldeles för stort antal
oacceptabla anglicismer. Åke Thulstrup
Illusionernas diplomati
NEVILE HENDERSON: Före katastrofen.
Berlin 1937—1939. Översättning av
Vanja Lantz. Norstedts 1943. 9: 50.
Den amerikanske berlinambassadören
William Dodd var i allmänhet inte någon
beundrare av diplomater — sig själv
betraktade han ju alltid som historiker — men det
är med tecken på större ovilja än vanligt, han
mot slutet av sin dagbok ett par gånger
nämner den nye brittiske ambassadören, Nevile
Henderson. Dodds ovilja motiverades av att
han ansåg Henderson gå nazisternas ärenden,
samtidigt som han fann engelsmannen blind
för vad nazismen egentligen innebar ooh
kunde komma att betyda inte minst för
England. Ett studium av den rapport om sin
verksamhet, som den nu bortgångne
Henderson skrev omedelbart efter krigsutbrottet och
som nyligen utgivits i svensk översättning, är
knappast ägnat att jäva den amerikanske
ambassadörens omdöme. Det är ingen större
politisk insikt, som präglar detta halvt officiösa
aktstycke av Englands mest ansvarstyngde
diplomat, vilken inbillade sig att Hitler hade
"skapat ordning ur det kaos och elände som
blev en följd av nederlaget 1918" (en av de’
grövsta propagandalögnerna), som inför
anblicken av nazismens absoluta brutalitet länge
och väl måste fråga sig om den tyska
krigsmakten "skulle användas för att nå
legi-tima(!) eller illegitima mål" och som
slutligen inför den tysk-ryska pakten sade sig
föredraga att Tyskland slöt en dylik pakt
hellre än att England nedläte sig till samarbete
med Ryssland. Sannerligen, det måste till
Hendersons heder sägas att han efter
katastrofen inte ställde sig klarsyntare än han var
före den — om Tyskland visste han alltjämt
inte mera än vad Hitler och Ribbentrop
slutligen nära nog handgripligt hade hamrat in i
hans medvetande.
Till sitt försvar skulle Henderson kunna an-
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
