Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
föra, att en dylik blindhet i viss mån ålagts
honom av hans chef, Neville Chamberlain;
han skulle ju tjäna dennes beryktade
samförståndspolitik, som från första stund byggde på
en komplett felbedömning av Tyskland. Men
Henderson stannade inte vid felbedömningen.
Han beväpnade sig också med en sorts
diplomatisk likgiltighet för vad han såg till exempel
i form av förföljelser, förtryck och
hatpropaganda, eftersom alla funderingar på dylikt
skulle ha försvårat hans mission. Hans
påstående, att en officiell representant i ett
främmande land inte kan ha någon framgång, om
han är "fientligt inställd" till det främmande
landet kan i och för sig låta bra men blir
meningslöst, när det appliceras på en diktatur,
där ståt och regim äro ett.
Trots all Hendersons välvilliga förståelse
blev det dock han, som den 3 september 1939
överlämnade Englands ultimatum till
Tyskland. Man har knappast något intryck av att
han personligen påverkat sin regering till den
kursförändring, som följde efter ockupationen
av Prag och som främst torde ha dikterats av
Lörd Halifax. I och med att man på brittiskt
håll uppgav samförståndslinjen, trädde
Henderson på sätt och vis i bakgrunden, ehuru
han som sändebud i samband med lägets
allmänna tillspetsning pålades en större börda än
tidigare. Det föll på hans lott att för Hitler
och Ribbentrop klargöra Englands oryggliga
beslut att gå i krig för den händelse Polen
angreps. Uppdraget hörde inte till de behagliga,
och med något av en läkares lugna saklighet
berättar Henderson om de hotelser och
raseriutbrott, som blevo följden av hans resoluta
inställning. Ur dessa stormiga mellanhavanden
hämtade Henderson material till några
anteckningar om Hitlers personlighet ("en
blandning av skarpsinniga beräkningar och
våldsamma –-impulser, dikterade av hat"),
som vittna om god psykologisk blick. Hela
redogörelsen för den händelseräcka, som ledde
fram till krigsutbrottet är av största källvärde,
och man får en klar bild av det lugn och den
värdighet varmed Henderson hävdade sin
regerings föresats att värna rättens sak mot
våldet, medan Hitler "med sin fenomenala
förmåga av självbedrägeri" klagade över
att alla hans försök att vinna Englands
vänskap hade tillbakavisats. Som representant för
en generation av engelsmän, vilken inte var
vuxen sin tids politiska demoni och var
oförmögen att fatta innebörden av de folkrörelser,
som framdrevos av denna demoni, men som i
avgörandets stund inte ryggade sitt ansvar
inför världen, har Nevile Henderson utan
tvivel sin givna plats. Ulf Brandell
Tysklandsskildringar
HARRY W. FLANNERY: På uppdrag i
Ber-lin. Översättning av Nils Holmberg.
Bonniers 1943. 11:—.
J. C. HARSCH: Recept för värld ser övr are.
Översättning av Barbro Alving och
Else Ström. Tiden 1943. 6: 75.
Vi får numera anse oss tämligen väl
underrättade om hur amerikanska journalister
uppfattade stämningen i Tyskland under de två
första krigsåren. De senaste tillskotten till vår
redan rika flora av översatta
Tysklandsskildringar innehåller obestridligen åtskilligt, som
vi redan har inhämtat ur andra källor. Det
frapperar också, att Flannerys och Harschs
syn på sitt ämne nära överensstämmer med
den som andra amerikanska Berlin journalister
ådagalägger i sina böcker. Den lilla societet
av amerikanska journalister, som levde i
Berlin under krigets två första år fram till det
tysk-amerikanska krigsutbrottet eller kort
före detta — och vilkas personalia vi nu
börjar känna tämligen väl till — tycks ha utgjort
en väl samspelt och fullkomligt solidarisk
skara skickliga yrkesmän.
Flannerys och Harschs skildringar är
varandra högst olika, vad dispositionen beträffar.
Flannery har nöjt sig med att relatera sina
upplevelser i Tyskland, sina intryck av
framstående personligheter och sina yrkesproblem
som radiojournalist. Harsch har gått mera
systematiskt till väga: han granskar
nazistatens olika aspekter i tolv kapitel och låter
dessa efterföljas av ett trettonde, där han
redovisar sina slutsatser. Det senare arbetet
har på detta sätt kommit att ge en bättre
avrundad och mera översiktlig helhetsbild av
ämnet.
De båda författarna liknar varandra liksom
sina även i Sverige kända kolleger därutinnan,
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
