Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Alfred de Musset: Majnatten. På svensk vers av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJNATTEN
Sångmön:
Poet, tag lutan fram! Ja, jag är eternellen
som blommar i din själ. Du satt där sorgsen, stum.
Och som en fågel flyr till redet hem om kvällen
drogs jag av dina tårar från Elysium.
Du har det svårt, min vän. Ditt ensliga bekymmer
fick gnaga, tills i nöd ett pinat hjärta skrek.
Din lott blev kärlek — den som jordelivet rymmer:
ett sken av njutning och en skugga av en lek.
Kom, sjung med mig för Gud om allt varom du drömde,
om fröjd som blev förspilld, om kvalens kalk du tömde!
Bryt upp! Vår kyss blir vägen till ett okänt land.
Vi locka genljud fram av levnadsäventyren,
av lycka, ära, dårskap — och de grå bestyren
bli minnen blott av någon dröm du haft ibland . .
Vi finna ställen där man glömmer denna världen.
Bryt upp! I universum finns blott du och jag!
Till Skottlands dis, Italiens sol går upptäcktsfärden,
och — Hellas, har du honung åt två barn i dag?
Se där Pteleions borg dit hekatomber drivas,
Argos — och Messas helgedom där duvor trivas!
Se Pelion skjuter rygg med kam av pinjer på
och Titaressos’ tinnar hägra skymningsblå,
och Oloossonvikens blanka vatten blir oss
en silverspegel för vår vita stad Kamiros . . .
Säg, vilken gyllne dröm skall vaggas av vår sång?
Var fann vår lyckogråt sin källa denna gång?
I morse, när du rös vid gryningsdagerns känning,
säg, vilken ängel har ditt svala örngott kysst
och skakat fram ett fång syrenblom ur sin klänning
och anförtrott dig allt om kärleken helt tyst?
Vårt hopp, vår vilda sorg, vår fröjd — vad gäller sången
Draperar vi i blod en stålklädd bataljon?
Skall älskarn snärjas i sin stege till balkongen?
Skall fraggan skumma kring vår gångares kapson?
Besjunga vi hur Gud i lampor som stå tända
otaliga i himlens blå gemak var natt
hällt olja ur sin aldrig tömda kärleks skatt?
Skall Brutus ropa: "Nu är Caesars frist till ända!"
Låt oss få plocka pärlor, havens rikedom,
och låta getter knapra ginstens beska blom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
