Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Alfred de Musset: Majnatten. På svensk vers av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED DE MUSSET
Men någon gång, mitt i den helga offerakten,
känns våndan alltför lång, och alltför långsam slakten,
han räds att barnen ej bli mätta av sin far.
Då slår han ut i nattens blåst sitt vingepar
och i ett skri, där hjärtat sprängs, han uppger anden
med ett så hemskt, så genomträngande farväl
att måsarna fly upp från redena i sanden
och nattens vandrare som dröjt sig kvar vid stranden
förnimmer dödens pust och beder för sin själ!
Poet! Den sagan handlar just om er poeter:
ni skänka glädje åt en stund som snabbt flyr bort,
men vinet som bjuds kring vid era festligheter
är en förtrollad dryck av pelikanens sort.
När ekon av ert liv i mänskors öron ringa,
av hopp som sveks, av ledsnad, jubel, kvävda skrik,
är det ej virtuosens lekande musik.
Nej, varje äkta dikt är lik en dragen klinga:
var gång den genom luften ven med stålblått blänk
föll från dess vassa egg av hjärteblod ett stänk!
Poeten:
Omättliga! Vart vill du driva
ditt offer hän? Din tid är slut
I sanden är ej lönt att skriva
när nordan plånar allting ut.
Den tid jag drack ur ungdomsbrunnen
då trängdes visorna på munnen,
jag sjöng i kapp med fåglar små.
Nu döms jag att i kval förvittra,
och sökte jag till detta bittra
få stämd i natt min arma cittra,
den skulle knäckas som ett strå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
