Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Holger Ahlenius: Geijer och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
GEIJER OCH VI
"Hur strandar icke det moderna talet om
geniets omänsklighet inför studiet av tre sådana
personligheters förtroliga liv och väsen! Vilket
stilla sken av tankens renhet strålar icke över
deras pannor och deras händer! Hur många
vardagsmänniskor skulle så tåla avklädseln!
Det är de små genierna, som behöva en
’demonisk’ immoralitet till folie, de stora äro enkelt
stora i alla dimensioner, själens och hjärtats."
Orden äro Levertins och fälldes på sin tid
om tre franska författare. Osökt ha de gång
efter annan runnit mig i minnet vid läsningen
av det vackra och smakfulla Geijer-breviarium
som docenten Greta Hedin har ställt samman.
En levande och gripbar bild av skalden,
forskaren och essayisten har här med kunniga
och kärleksfulla händer dragits fram ur hans
skrifter och biografi. De valda textpartierna
ha satts in på respektive ställen i en
fortlöpande summarisk levnadsteckning, i vilken
de viktigaste tidshändelserna vävts in.
Företaget har givit rik lön för mödan. Geijer är
ofta en nebulös och svårläst författare, men
i "Arvet från Geijer" har kvintessensen av
hans produktion gjorts tillgänglig för en
bredare läsekrets och inte minst för
folkbildningsarbetet. Ännu en gång imponeras man av
mångsidigheten i hans intressen, skarpsinnet
i hans uppfattning, den halvt visionära
klarsynen i hans bedömning av samtid och
framtid. Äter grips man av Geijers moraliska
integritet, av det rena uppsåtet och den upp-
GRETA HEDIN: Arvet från Geijer. En bild av Erik
Gustaf Geijer, sammanställd ur hans skrifter.
Gleerups. 1942. 9:50.
höjda karaktären hos denna stora personlighet,
och man känner sig full av tacksamhet att han
var vår. Aldrig har det bruks- och
herrgårdssvenska manifesterat sig noblare än hos Geijer.
Hos honom voro från början kulturarbete och
samhällsinsatser tätt sammanvuxna, och han
skulle aldrig ha drömt om någon boskillnad
mellan dem. Även det rakryggade mod och
det allvar, varmed han genomlevde och
genomkämpade sin tids världskris och i det egna
jagets smältdegel stöpte om dess väldiga
erfarenhetsmassa, gör honom till en förebild
för oss, som stå inför uppgiften att leva och
tänka oss igenom liknande omvälvningar. Om
vi bara göra oss besvär att lyssna, ger han
ännu i dag vägledning och råd i en rad
kardinalfrågor.
"Minnen", denna skimrande pärla utan
motstycke i svensk memoarlitteratur, röjer bäst,
hur djupt Geijer var rotad i den värmländska
bruksmiljön, som givit honom
livsbestäm-mande intryck och impulser. De ofrälse
bruksägarna, som voro utestängda från politiskt
inflytande och av ekonomiska skäl drogos mot
liberalismen, besjälades av en
fosterlandskärlek, som härleddes ur kärleken till frihet och
mänsklighet; franska revolutionen hälsades i
denna krets som en heroisk och befriande
gärning. I Uppsala trädde Geijer i kontakt
med Juntan, som under det ökade trycket av
Gustaf IV Adolfs obskurantism allt öppnare
lade i dagen sina sympatier för 1789 års idéer.
I äreminnet över Sten Sture den äldre
framhävde den unge Geijer respekten för de mänsk-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
