Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Holger Ahlenius: Geijer och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER
OCH VI
gamla svenska idéer om frihet och rätt. Geijers
strängt konstitutionella tänkesätt voro
grundmurade, och efter avfallet formulerade han den
berömda principen för all lagbunden frihet:
"lydnad för gällande lag, men öppen rätt att
fordra en bättre, och fri diskussion om medlen
därtill".
Livet igenom kom "Odalbondens" diktare
att förlägga det svenska lagsamhällets
ankarfäste till den sedan urminnes tider fria och
självägande allmogen, som aldrig räknat trälar
eller livegna i sina led utan från början varit
medbestämmande i statens angelägenheter.
Bondeklassen representerade sammanhanget i
vår historia och var bäraren av våra
demokratiska traditioner, och här kan vara platsen
att tillägga, att vår nutida arbetarklass är
böndernas ättlingar både i köttet och anden.
Ty den store historikern svävade aldrig på
målet i den punkten: den demokratiska
traditionen var den i eminent mening svenska med
sina rötter djupt ned i gammalgermanska
sedvänjor! "Ingen monarkisk ståt i Europa
upptog i sig så mycken demokrati som den
svenska", heter det i "Feodalism och
republi-kanism". I ståndscirkulationen såg Geijer ett
av de främsta kännetecknen på ett fritt folk,
och under ett av sina sista år förklarade han
i ordalag som inte kunna missförstås:
"I Sverige har författningens ursprungligen
demokratiska underlag ej först blivit förstört,
och sedan tillbyggt av aristokratien. Det är och
har förblivit den oförstörbara grund, varur
författningen uppväxt."
Vad som i England vidare gjorde intryck på
Geijer var den liberalitet, som han fann
karakteristisk för nationen och som yttrade sig
i form av tryckfrihet och yttrandefrihet på
politiska och religiösa områden; dess egentliga
innebörd var förmågan att "skilja sak och
person åt — eller att handla och döma utan
förvillelse av eget intresse". Ännu i den starkt
konservativt färgade installationsföreläsningen
från 1817 bevarade han sinnet för den
borgerliga friheten och dess livsbetingelser. Den
svenska författningens omvårdnad om
tryckfriheten fick han personlig anledning att prisa,
då skriften om Thorild ådrog honom åtal
1821. Till de studenter som hyllade honom
efter frikännandet riktade han de stolta orden:
"Det hedrar er lika som mig. Men vår glädje
är en: ty svensk lag och rätt ha bekräftat
vetenskapliga forskningens frihet." Då Geijer
senare som konservativ riksdagsman yrkade på
indragningsmaktens bibehållande, skedde det
bland annat därför, att regeringen ändå utan
rättegång kunde konfiskera en skrift, som
vållat missförstånd med främmande makt. Han
yttrade i prästeståndet 26 februari 1829:
"Sammanhanget emellan denna sista
indragningsmakt ooh den, vars avskaffande man
föreslår, hade ej bort undfalla uppmärksamheten.
Den enas bortfallande borde ha föranlett
åtminstone förslag till en modifikation av den
andra, varigenom även blotta skuggan av
främmande inflytelse från konungens beslut lätt
kunnat avlägsnas."
Den risken hade Geijer sålunda förutsett,
och de senaste åren måste sägas ha lämnat
ett över hövan rikhaltigt åskådningsmaterial
till hans farhågor!
Att Geijer, med tänkesätt som de antydda,
med ivrigt intresse kom att följa befrielsekriget
mot Europas förtryckare, säger sig självt. Han
insåg genast, att detta var den närmaste och
angelägnaste uppgiften och accepterade därför
utan reservationer 1812 års politik. Det var ett
prov så gott som något på hans självständighet
och mod. Att Carl Johan slöt förbund med den
ryske "arvfienden" för att slå ned
världshärskaren och inte, som man trott och hoppats,
handlade på rakt motsatt vis, väckte djup
besvikelse och indignation hos Sveriges ledande
samhällsklasser, inte minst hos Tegnér. Men
Geijer var klarsynt och fördomsfri nog att
sätta sig över det traditionella och oresonliga
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
