Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
ingenting. Så beslöt jag då att giva mig in
bland kaparna och rövarna, och bland dem
förblev jag till år 1672", säger han.
Han blev medlem av den mäktiga flytande
sjörövarrepubliken, flibustierernas, eller som
de också kallas bucanierernas, samfund, vilket
under några år utvecklade en oerhörd kraft,
skakade det spanska världsväldet, rev sönder
dess livsnerver och lämnade det som ett byte
åt England och Frankrike, de makter som
reellt understödde och officiellt förnekade
fli-bustiererna. Samfundet hölls samman av ett
blint och oförsonligt hat mot allt spanskt,
gemensamt för alla dess medlemmar.
Exquemelin har mycket att berätta om
spanjorernas grymheter. En historia som kommer
igen flera gånger är den att de binda sårade,
fångar och döende skeppsbrutna vid ett träd
och roa sig att till häst ränna emot dem med
lansar. Indianerna i Västindien hade de så
gott som utrotat. De jagade upp dem med
hundar, höggo dem i stycken och läto
hundarna äta upp dem. Många indianer gömde sig
i bergshålor och svulto ihjäl. Exquemelin har
varit i sådana hålor, där benen efter
hundratals människor lågo hopade.
När spanjorerna plundrat ut öarna, flyttade
de över till andra områden. Främmande
äventyrare började fiska och jaga längs stränderna.
Hemlösa, rättslösa, statslosa, kättare, slavar
och politiska flyktingar strömmade till öarna
som till en fristad.
Exquemelin ägnar flera kapitel åt
beskrivningen av öarnas exotiska härlighet. Där fanns
gott vatten, vilt så mycket nykomlingarna
orkade skjuta och frukt så mycket de orkade
äta. På stränderna kravlade sköldpaddor och
krabbor omkring. Hela naturen dukade fram
sig själv som ett enda stort middagsbord åt
utsvultna och jagade äventyrare.
Spanjorerna sökte utrota öarnas nya
befolkning på samma sätt som de gjort med
indianerna. Tjurjägare som lågo och sovo eller
ensamma voro på jakt blevo nedstuckna av
små grupper spanjorer med långa lansar,
tjurjägare som tillfångatogos brändes levande.
Nykomlingarna besvarade grymhet med
grymhet. Ett förut ganska måttligt smugglar- och
kaparväsen utvecklades på några år till ett
utbrott av mord, tortyr, plundring och
meningslös förstörelse.
Himlen lyste röd över brända spanska städer
när flibustiererna drogo fram längs
Centralamerikas kuster. Himlen brann och havet
brann. Fartyg gingo på grund med eld i
krutdurken, silver och guld rann som fräsande
ormar ned i vattnet, och flibustiererna lågo
och fiskade smälta metallklumpar från vraken.
De stängda spanska städerna öppnades med
våld. De spanska katedralernas skatter delades
på Ko-ön. Fasans höjdpunkter nåddes med
massakern i Puerto Belo, plundringarna av
EI Puerto del Principe, S:t Pedro, Vera Crux,
Puerto Cavallo och Campeche samt med det
stora tåget tvärsöver Panamanäset och Panamas
fullständiga förstöring.
Alexander Exquemelin följer två av de mest
berömda sjörövarcheferna genom en virvel av
förstörelse. Han avskyr dem båda, både
fransmannen Lolonois och engelsmannen Henry
Morgan. Lolonois är ett slags sagans grymme
människoätare, han är i bokstavlig mening
blodtörstig och slickar det spanska blodet från
sitt svärd. Henry Morgan har genom
Exqueme-lins försorg kommit att stå som den
grymmaste av alla flibustiercheferna, monumental
i sin styrka, sin slughet, sin kyliga
förslagen-het och sin snikenhet.
Exquemelin var en av dem som deltogo
i de nio dagarnas hungermarsch mot Panama.
Under Morgans befäl startade tolvhundra man
den 18 januari 1671 tåget utan att taga med
sig någon som helst proviant. Sådan räknade
man på att få på vägen. Men spanjorerna
voro varskodda och flibustiererna funno endast
brända byar och skövlade fält. På tredje dagen
åto sjörövarna några lädersäckar, som de
blötte i vatten, på femte dagen funno de några
fat mjöl, två flaskor vin och några frukter, på
sjätte dagen träffade de på ett lager majs, på
den sjunde lyckades de skjuta några
kringströvande hundar och funno dessutom en säck
bröd och sexton fat peruanskt vin. De drucko
vin till övermått och blevo mycket sjuka.
Många kräktes och kunde av mattighet inte
röra sig från stället. På åttonde dagen slogo
de sig igenom ett bakhåll på det ställe som
kallas Quebrada obscura, den mörka hålvägen.
På nionde dagen stötte de på en boskapshjord,
jagade, tände eldar och åto. Samma dag
marscherade de inom synhåll av Panama. De slogo
läger, blåste i trumpeter, läto trummorna gå
A BLM 1943 V
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
