Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maj. N:r 5
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
svarar för framtidsperspektivet. Vad vi för
övrigt få veta om den gamla kåkens
invånare — Fredrikssons eller Klang eller
Petterssons — är visst och sant sådant som det
kan vara nyttigt att höra. Det är trohjärtat
berättat och understundom levande som
genreskildring. Några djupare strängar sätter
väl Walter Dickson inte i vibration. Hans
solskensprogram, formulerat av hans hustru
och goda fe — "Det glimtar fram där man
minst anar det" — kan förleda författaren
till en smula fadd tomtebooptimism. Det
hindrar inte att boken gör ett alltigenom äkta
intryck. Det är bara så, att den aldrig riktigt
griper tag i en som den särpräglade och
suggestiva dikten gör det.
*
Ett stänk av diableri, en glimt i ögat har
däremot debutanten Olov Jonason. De
berättelser han sammanfört under titeln
"Para-bellum" äro inte noveller i detta ords
vedertagna bemärkelse. De äro snarast short
sto-ries av utpräglat amerikanskt snitt. Denne
antagligen mycket unge mans mönster och
mästare är det inte svårt att spåra upp:
föredömet heter William Saroyan. Det är hans
nonchalanta gester som efterbildas av
Jonason, en talangfull, intelligent men som sagt
säkerligen mycket ung man. Här ett stilprov:
"Vi drack kaffe på ett kafé och det fanns
fyra kafén i stån och tre biografer och när
vi hade varit på det första kafét gick vi på
en av biograferna och Deanna Durbin sjöng
Love is all! Love is all! och när vi hade varit
på biografen gick vi på ett nytt kafé och där
fanns några flickor men de var under fjorton
år och vi åt bakelser och drack ur kaffet och
rökte några cigarretter och tittade i
tidningar och vi kunde se hur det blåste ute och
vi kände oss som om vi höll på att drunkna
när vi gick hem på vägen, det blåste hela
vägen genom stån och det blåste ute på
fälten."
Denna stil eller detta stilgrepp genomföres
perfekt och konsekvent boken igenom. Man
kan tröttna på det som man tröttnar på alla
konstgrepp. Men man kan inte förneka att det
understundom är högst verkningsfullt.
Någon har om Saroyan sagt att hans män,
kvinnor och barn inte ha någon "personlig-
het": de "äro tillfälliga manifestationer av
mänskligt lynne". Det förhåller sig på samma
sätt med de människor vi möta hos denne
svenske debutant, och detta tjänar just hans
syfte, som är att ge intryck av ledan,
upprepningen, instängdheten, det
individualitetsutplånande i den beredskapsmiljö som han
framför allt uppehåller sig vid. Utan att darra
på manschetten berättar han om kusliga och
tragiska händelser — "Rum med döda", "By
i bergen" — eller också låter han sitt
skämtlynne gå ut över dovt stillestånd och
monotoni. Genom språkliga iterationer lyckas han
understundom åstadkomma ett skrattretande
intryck av "meningslösheten" i det som hänt
och skett en mycket ung man under de år, då
tobakssorternas variationsrikedom övergått i
Riksblandningens likriktningselände.
Olov Jonason har säkerligen åtskilliga
trumfkort på hand. Han har inte visat dem
alla ännu. "Parabellum" är en stilövning, en
uppvisning i första hand. Där finns utan
tvivel en spelande intelligens, där finns humor
i bitterheten och ett lyckligt handlag med
uttrycksmedlen. Det skulle inte förvåna om
denne man växte ut till en verklig författare,
en som skapar efter inre lagar utan att snegla
åt den gällande modejournalens föreskrifter.
Man vill gärna tro det. Johannes Edfelt
Livskonstnär
SVEN BARTHEL: Stränder. Bonniers 1943.
6:50.
Sven Barthel har i sitt författarskap
alltmer slutit sig samman och funnit sig själv.
Han började med berättelser om människor i
skärgårdsmiljö och utvidgade sitt område till
reseskildringar från stora världen. Men snart
valde han att begränsa sig och uteslutande
bli en skildrare av svensk natur och
landskapsupplevelse, med Stockholms skärgård
som specialitet. Denna begränsning har gjort
honom till en för varje bok allt säkrare
mästare. Ingen återger naturupplevelser på riktigt
samma sätt som Barthel, med samma sinnligt
starka smak och självfallna saklighet.
Konstnärligt skulle man vilja placera honom
någonstans emellan Albert Engström och
Hemingway. Som stilist har han tagit fasta på några
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0432.html
