Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligger kanske för övrigt romanens enda
iögonfallande svaghet. Vad Vicki Baum
åstadkommit är i stället en generations biografi, en
generations memoarer. Och att färgerna till
denna fresk hämtats från Vicki Baums egen
kosmopolitiska tillvaro är inte svårt att förstå.
Ingen utom ett ögonvittne skulle kunna
skänka denna wienerstämning från åren efter
sekelskiftet, då den borgerliga kulturen hade
sin hektiska indiansommar. Då Strauss,
Rodin, Isadora Duncan och Ibsen var radikala
och äktenskapen alltjämt bestämdes av ett
familjeråd. Till skillnad mot de flesta
memoarskribenter hängiver sig inte författarinnan åt
ett sentimentalt suckande efter den förgångna
härligheten. Hon har ett skarpt öga för
skönhetsfläckarna och tecknen på förruttnelse, och
hon låter sin hjältinna bli ett offer för det i
våra ögon rent groteska hyckleriet. Att
epoken alla förfallssymtom till trots ändå
framstår som en idyll och ett förlorat paradis är
ett fenomen, som författarinnan förklarar
genom en av sina briljanta karakteriseringar:
Epoken upphörde 1913, "det sista år då man
kunde vara individuellt olycklig".
Ingen, som inte själv upplevt dem, skulle
kunna ge en sådan klarsynt, gripande och
förstående bild av världskrigsårens Tyskland.
"Tyskland är som en människa som hela sitt
liv går omkring i för trånga skor. Trånga
skor gör människan retlig och misslynt och
ovänlig, och trånga skor är inte bra för
hennes sinne för humor. Till slut kommer ett
ögonblick då ingenting förefaller viktigare än
att bli av med de trånga skorna." Det är
både kvickt och klokt. Hennes iakttagelse om
de hemvändande och besvikna officerarnas
betydelse för nazismens uppkomst är också
bestickande.
Senare hälften av boken, som skildrar
Marions möte med Amerika, Sovjet och nazismen,
blir kanske en smula krystad i intrigen, i all
synnerhet som Vicki Baum nödvändigt skall
krydda varje avsnitt med en ny amour åt
hjältinnan och samtidigt ta livet av de
föregående. Men lokalfärgen är alltjämt lika
häpnadsväckande mustig, vare sig det gäller ett
intouristhotell, en amerikansk fabrik eller en
danslokal i det jazzfria Nazityskland.
Som karaktärsskildrare når hon, som sagt,
inte så högt, även om några av bipersonerna,
framför allt i den groteska genren — såsom
den gamle alpinisten och lustmördaren Max
Halbe eller den judiske ögonläkaren doktor
Konrad — är gjorda med brio. Hjältinnans
karskhet och kärva självironi är sympatisk
men inte alltid så trovärdig. Och några av
hennes män och älskare är snarare
personifierade nationalkaraktärer än individer.
Bristerna kan dock inte förta intrycket av
en sällsynt välskriven roman, som till råga på
allt är raffinerat spännande genom den
skickligt inkomponerade ramberättelsen.
Översättningen är oklanderlig. Töre Zetterholm
En grekisk roman
GIORGOS THEOTOKAS: Makter.
Översättning av Börje Knös. Bonnier 1943. 4: 50.
Att få i händerna en från nygrekiskan
översatt roman är verkligen ingen alldaglig
händelse. Vår kännedom om Greklands moderna
vitterhet måste av språkliga skäl bli ytterst
bristfällig. Man har hört talas om skalden
Kostis Palamas: han figurerade visst ett slag
i debatten om kandidater till Nobelpriset.
Men sedan gapar det rena tartariska mörkret.
I en välskriven inledning till sin
översättning av Giorgos Theotokas’ roman "Makter"
framhäver Börje Knös Palamas som den
centrala gestalten i detta århundrades grekiska
skönlitteratur och jämför hans ställning i
hemlandet med d’Annunzios i Italien. Enligt
Knös har emellertid det litterära intresset
under senare tid förskjutits från poesien till
romanlitteraturen. Den grekiska romanen av
modernt snitt söker sig till nationella
strömfåror, men den har därför inte isolerat sig:
många av de yngre författarna ha gått i
André Gides och Paul Valérys fotspår, och
även det engelska inflytandet har visat sig
starkt under de senaste decennierna.
Till den yngre grekiska
författargenerationen hör den nu hos oss introducerade Giorgos
Theotokas, född i Konstantinopel 1905. I
Aten idkade han juridiska studier och deltog
livligt i den intellektuella knivkastningen i
Studentsamfundet. Sedermera företog han
några resor, bland annat till Paris och till
London, där han fullföljde sina studier.
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
