Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kanska frihetskriget. Den är i likhet med de
bästa av dessa en utmärkt tidsmålning med
tonvikten helt naturligt lagd på det
sjömilitära området, där författaren — och
översättaren — rör sig bland spiror, skott, barduner,
överbramsegel, adertonpundare, fregatter och
brigantiner med en säkerhet, som verkar
nästan förbluffande åtminstone på den
endast delvis initierade. Skildringen av
drabbningarna, särskilt den sista, där "kapten Paul"
med en rutten, till hälften isankborrad skorv
tvingar det engelska linjeskeppet att stryka,
måste kallas praktfull. Till det intressantaste
i boken hör annars de snapshots man får se
av personerna bakom de berömda namnen
Benjamin Franklin, Thomas Jefferson och
andra. Romanen skrevs tydligen, innan
Förenta staterna hade inträtt i världskriget på
allvar, och dess mänskliga betydelse för
ögonblicket ligger framför allt i det
illusionslösa framhävandet av, hur svårt
frihetskämpen i alla tider har att segra över trångsynt
konventionalism, stupid egennytta och
privata intriger. Thure Nyman
RODERICK L. HAIG-BROWN: Tillbaka till
floden. Översättning av Gösta Olzon.
Bonniers 1943. 9:—.
Detta är, som undertiteln säger, en
berättelse om laxens vandringar och inte någon
djurroman i vanlig mening. Författaren har
gudskelov avstått från att försöka
individualisera och förmänskliga sin hjältinna, laxhonan
Spring, och i stället ganska framgångsrikt
lagt an på att suggerera fram en känsla av
den stora rytmen i naturens liv. Spring är
en nordamerikansk stillahavslax, och boken
skildrar hennes levnadsöde från det ögonblick
då romkornet börjar utvecklas i en kan
jondamm någonstans långt uppe i Columbias
flodsystem till den stund sex år senare, då
Spring som fullmogen lax tömmer sina
romsäckar på exakt samma plats. Huvudparten av
skildringen gäller de långa vandringarna ut i
Stilla havet och tillbaka. Haig-Brown gör ett
övertygande vederhäftigt intryck, han tycks
veta allt om fiskens levnadsvillkor och vanor,
och han får också i professor Hanströms
förord ett högt betyg för vetenskaplig exakthet.
Laxens vandringar och märkvärdiga
hemortsinstinkt hör ju till naturens olösta mysterier.
Författaren gör inte anspråk på att lösa
mysteriet, han har velat på det faktiska
material som finns bygga en läsbar historia, och
det måste man säga att han har lyckats med.
"Tillbaka till floden" hör nog till det bästa
som har serverats inom genren och bör kunna
tilltala litet var, men framför allt naturligtvis
sportfiskare och gelikar. Sven Barthel
THEODOR BROCH: Fjällen väntar.
Översättning av Nils Holmberg. Bonniers
1943. 11:—.
Theodor Broch var en av tjugutalets
radikala oslostudenter, som kom till Narvik 1930
för att börja som advokat. Han lärde känna
och uppskatta trakten och dess människor,
han kom in i kommunalpolitiken och blev vid
unga år stadens borgmästare. Arbetslösheten
var svår i Narvik under en stor del av
trettiotalet, men samhällsapparaten fungerade
tillfredsställande och ingen led nöd. Efter
krigsutbrottet blev det en något kuslig stämning
över hamnen, där fartyg från de stridande
makterna låg sida vid sida i väntan på malm
och smög sig i väg nattetid i skydd av
mörkret. Den 9 april kom som en fullständig chock
för Narvik: överfall, förräderi,
ockupationsterror. Den unge borgmästaren gjorde vad
han kunde för att skydda det egna folket och
försvåra erövrarnas uppgift. Han tillät sig
många svidande skämt med de hysteriska
herremänniskorna och vid ett par tillfällen
var han nära att få böta med livet, men
klarade sig undan. Över Sverige och Ryssland
kom han till Amerika, där han skrivit sin bok
med tanke på amerikansk publik. Just nu
befinner han sig i ett militärt utbildningsläger
någonstans i Skottland. Han skriver trevligt,
han är mycket öppenhjärtig, och det är inget
fel på ironien och indignationen. Vad han har
att berätta om krigshändelserna i Narvik, om
tyskarnas hänsynslösa framfart och de
våldsamma striderna innan staden med de
allierades hjälp befriades för en vecka, stämmer
bra med vad man förut vet. Men denna del
av skildringen har ingen starkare personlig
karaktär, den faller mestadels sönder i
sakliga notiser. Det fordras en större konstnär
än borgmästare Broch för att med relief
kunna uppfatta och återge sådana
överväldigande tilldragelser. Artur Lundkvist
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
