- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
438

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMME

dockor och leksaker, och trots att det inte
alltid var vidare oskuldsfulla lekar han
åskådliggjorde, står det omkring dem en strålning av
äkta barnslighet. Barnets fantasiliv, sådant det
tar sig uttryck i leken och de låtsade
upplevelserna, är i sin blandning av rörande och
hjärtlösa element bortom gott och ont, och på
samma sätt är också Dardels måleri amoraliskt.
Uppfattar man det så, tappar man lusten för
vidare utläggningar av dess psykologiska och
sociala innebörd och kan ostört njuta av dess
utsökta måleriska kvaliteter.

Genom sin esprit och grace skiljer sig Dardel
fördelaktigt från de rättrogna surrealisterna;
själv skrattade han säkert gott var gång hans
målningar sattes i samband med det heliga
Undermedvetna. Nej, Dardel var nog kemiskt
fri från all grumsig mystik. Hans senare
alstring var stundtals rentav utmanande ytlig.
Tydligen av lust att protestera mot en alltför
lössläppt primitivism och det på modet komna
surrealistiska rebusmåleriet ägnade han sig åt
att måla vackra och helst även rika eller
förnäma människor med ett understrykande av
den yttre elegansen som ibland bör ha blivit
litet för mycket till och med för modellen. Men
det mondäna porträttmåleriet blev bara en kort
episod; mot slutet av sitt liv var det den
primitiva människans vildvuxna skönhet, djärva
fysionomier och granna skrud och mundering
han framför allt uppsökte, och då återfick hans
linje sin spänst och hans färger sin gnistrande
juvelglans. Nils Dardel var inte utbrunnen som
konstnär när hans livslåga slocknade, men vad
han uträttat är mer än nog för att tillförsäkra
honom en rangplats i svensk konsthistoria. Vi
skola sent skåda hans like.

Leslie Howard

Kulturvärlden har förlorat en annan
människa, som också hörde till de utsökta och
unika. Det flygplan som förde den engelske

f TARE R

filmskådespelaren Leslie Howard hem från
en föredragsresa till Portugal nedsköts över
Biscayabukten, varvid Howard av allt att döma
omkom. Det finns gott om filmskådespelare
och de flesta av dem försvinna efter en tids
popularitet från den vita duken utan att den
obeständiga publiken nämnvärt saknar dem.
Men med Leslie Howard var det något annat.
Filmen hade inte råd att mista honom, därför
att han var tämligen ensam i sitt slag. Det var
inte bara det att han var en skådespelare högt
över medelmåttan, en av de få som i stora
roller kunde förmedla intrycket av en stark
och levande personlighet, han företedde i
sällsynt renodlad form den civiliserade
västerlänningens och den engelske gentlemannens yttre
och inre egenskaper. Hela mannen var något
av ett konstverk, med ett huvud som föreföll
mejslat av en grekisk mästare och med ett
sätt att uppträda och föra sig som inte kunde
vara mera fulländat i sin oostentativa elegans.
För den engelska krigspropagandan var Leslie
Howard en ypperlig tillgång; i film efter film
spelade man ut hans finlemmade men innerst
sega gracilitet, hans otvungna, artiga civilhet
och maliciösa fyndighet mot de totalitära
ideologiernas muskulösa och hänsynslösa
mannaideal. Effekten blev superb och den övertygade
trots kraftigt karikerande färgläggning om sina
syften. Men det var inte bara i kamp med
sådana mänskliga vrångbilder Leslie Howard
hävdade kulturmänniskans överlägsenhet;
verkningarna av hans uppträdande gingo lika
mycket ut över den amerikanska filmens
hurt-friska he-män. Hans popularitet var oerhörd,
inte minst i Sverige, och det trevliga med den
populariteten var att den betydde en seger för
det gentlemannamässiga på bekostnad av det
flåbusiga. Därför är hans bortgång en verklig
förlust, och det är en klen tröst att han fick dö
på ett sätt som gav en heroisk avslutning åt
hans öde. Georg Svensson

438

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free