Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBOLLSMATCHEN
oroa försvaret genom att deras center sprang
ända in mot målområdet fast det var tydligt
att vänsteryttern spelat bollen till innern för
att det var denne, som skulle försöka göra
mål. Men de måtte ha tagit för mycket arbete
åt sig och hade inte tänkt på att de svartröda
också hade ett försvar. Allt de åstadkom var
en hörna. Målvakten tog bollen och skickade
den långt ut och därmed var spelet tillbaka
ute på mitten av plan igen. Det hela hade gått
på en och tre kvarts minut. Och man tänkte
på att av alla millioner fotbollsmatcher som
spelats inte två ännu hade spelats exakt lika.
De beiga hade fått något att bita i. De beiga
hade varit ända nere vid de svartrödas stolpe.
Men de hade inte fått något mål.
Det var mycket tyst i gräsroten. Skuggorna
av spelarna var litet längre än spelarna själva
och skuggorna föll platta på gräset och rörde
sig oavbrutet. Smällarna mot bollen hördes
dova i hettan och ibland hördes det plafsa
vid en svag påspark.
Det lät ungefär som när en skosula lossnar
eller som om man sparkar med en sko full av
vatten. Bollen var tyst långa stunder och det
var när den befann sig någonstans mellan
spelarna, när den befann sig i luften.
Akustiken på plan var mycket olika nu, när det
stod fullt med folk som en mur vid linjerna,
mot när det inte stod någon publik alls där.
Alla planer hade olika akustik och akustiken
var också olika på olika delar av plan. Det
fanns ljudande delar av den och det fanns tysta
delar. Det var mycket olika att spela på olika
stycken av planen och det fanns ställen som
var särskilt inspirerande, och andra återigen,
som var alldeles döda långt i förväg.
Ibland trängde skrik och rop från
åskådarna ut på planen och ljudet förtog ljuden
som kom från bollen. Åskådarna som stod
där hade lärt sig från referaten i tidningarna
att de skulle begära mycket av spelarna, att
de titt och tätt skulle ropa på mål. De hade
lärt sig hjärtlöshet av förhållandena vid stora
matcher och hade lärt sig att uppträda som
om de behövde mål för att hålla de egna
nerverna i lugn med. De hade lärt sig att
uppträda som bollvampar, evigt bollhungriga,
som alltid begärde något rafflande av boll.
De hade lärt sig en massa ord och uttryck,
som att spelet som det spelades var löjligt, som
att den och den spelaren var värdelös, och de
hade lärt sig att skrika ut det på ett hjärtlöst
sätt.
Nils Holst såg hur en av de egna kom
rusande med bollen tätt vid fötterna och hur
en av de beigas backar försökte ta bollen ifrån
honom men missade och satte krokben. Nils
Holst såg alltihop, det var rått spel, och han
undrade om domarn skulle blåsa. Domarn
var mycket nära, och han måste ha sett
alltsamman tydligt, men han blåste ändå inte.
Nils Holst kände först hur det hettade till
inom honom men sen lugnade han sig och
lade det på minnet. Han lade på minnet att
de beiga spelade rått och att de slapp bli
varnade. Han förstod att de själva också skulle
bli tvungna att spela hårt och att de, om de
var pjoskiga, skulle komma att förlora
matchen. Han fick den uppfattningen av domarn,
att denne skulle överse med rått spel bara det
hände något, och han insåg att det måste
hända något nu snart.
Strax därefter gick de svartröda upp och
pressade och fick en situation till stånd. Ytter
-halvorna understödde kedjan med den högra
som den bättre. Initiativet såg efter den första
rusningen ut att ha glidit de beiga ur
händerna och de svartröda förstod att det som
skulle göras måste göras. Vänsteryttern hade
varit markerad av de beigas högerhalv men
hade lyckats ta sig förbi varpå han passade
till högerinnern, och denne skulle just till att
skjuta, när han anfölls av vänsterbacken.
Backen var stor och grov och var tydligen
inte så noga. Det var andra gången de beiga
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
