Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
spelade rått spel utan att domarn ingrep.
Innern sköt men då hade chansen gått sin
kos och bollen gick över ribban. Det kom ett
buande från publiken som gällde de svartröda
och inte de beiga och man ropade på mål.
Bollen kom tillbaka på samma plats igen och
det uppstod situationer ett par gånger. Men
därefter höll man mestadels till med bollen
mitt ute på plan.
Det var åter mycket tystnad i gräsroten
och man hörde smällarna på bollen ungefär
som förut, som när en skosula lossnar eller
som när man spelar med vatten i skon.
Bollen var tyst och befann sig i luften mellan
spelarna eller rullade ut över endera av
linjerna, och linjemannen sprang fram och slog
med flaggan. Det hade inträtt en förändring i
akustiken på plan och planen började ändra
karaktär sen den blivit använd en stund.
Lukten av svett och människor var särskilt stark
på vissa ställen där det var rörigt av spelare.
Man kunde urskilja inte bara på ljudet utan
också på lukten var någonstans på plan man
befann sig. Spelet hotade gå i stå och man
kunde hos publiken iaktta oro över att inget
uppseendeväckande hände. Man hörde utrop
av ledsnad och det var inga som sträckte på
halsarna utan man stod och flyttade på
fötterna och hade tid att känna efter sig själv.
De beigas kedja var bra och deras center var
mycket bra. Det hördes rop på enskilda
spelare och på de bägge lagen, krav på att man
skulle mota hem ettdera det ena laget eller
det andra. Det hördes rop på att man skulle
låna bollen åt de svartrödas center och att
det inte var semester som man skulle gå in
för. Det skreks kommentarer ut på plan, att
det nog var de beiga som hade en
forwardskedja och att de svartröda också borde tänka
på att skaffa sig en. Fotboll var ett offensivt
spel, skrek man, inte ett försvarsspel, och vila
fick man göra när man kommit hem och fått
dra filtarna över sig. De svartröda var också
mycket bra, och det var tack vare att lagen var
så jämngoda som publiken väsnades och skrek
att det spelades för mycket på mitten av plan.
Strax före slutet av första halvlek började
det hända slag i slag. De svartröda tog
initiativet och gick upp och det uppstod en
målsituation. Bollen var ute hos yttern, som var
omarkerad, men denne vågade inte skjuta i
vinkeln, utan passade till centern. Nils Holst
missade bollen och alltihop höll på att gå i
stöpet igen, då innern fick fatt på bollen och
sköt in den med en kort stöt. Det blåstes mål.
Man jublade bland publiken och väsnades och
skrek på mera mål. Och i allt oväsendet hörde
Nils Holst hur man skrek hotfullt åt honom.
Efter avsparken spände sig de beiga till det
yttersta och de drev bollen åt solen till. Det
var bara några sekunder kvar tills första
halvlek var slut. Spelet gick från wing till
wing. Plötsligt kom de beigas center över
bollen och satte allt på ett kort och skickade
i väg den. Målvakten halvmissade på bollen
men fick verkligen ut den igen. Medan han
låg framstupa på fläcken där allt gräs var
bortnött var de beigas center framme, och
bollen formligen kröp i mål, tätt utefter
gräsroten. Det hela skedde så omärkligt, att
publiken inte hann med, utan kom flera
sekunder efter. Det blåstes mål. Nils Holst såg de
beigas center gå med slaknade muskler ut
över planen. Man stod nu lika, ett mot ett.
Och i detsamma blåstes det slut på första
halvlek.
Under paus satte sig de elva svartröda
kämparna ner sammanhukade på plan. Ett stycke
ifrån satt de elva beiga kämparna. Deras
lagledare kom fram och konfererade med dem.
De svartrödas lagledare kom också ut på
plan. Det kom några från publiken gående
fram och ville ge råd. En gammal föredetta
spelare kom fram till Nils Holst och sade:
— Nu gäller det. Är "Kamraterna" bästa
lag?
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
