- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
469

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Erik Asklund: Sommar i Hagalund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOMMAR I HAGALUND

kättingslingor, som dundrade förbi genom
tunneln.

Det var långt före idrottens frammarsch.
Den kom så småningom och sopade i ett slag
undan alla dylika företeelser. Och så gjorde
en ny tid sitt intåg också i Hagalund, och nu
ska man inte stort kunna skilja dess
befolkning från övriga grupper i förstäderna runt
huvudstaden.

*



En sommardag i juni, då grönskan och
blomningen står som en skyddande förklädnad
framför de brutna och vinda kåkarna, då
täpporna och rabatterna blommar i all sin prakt,
då lukten av löv och gräs och varm mylla är
som en ånga mellan husen, då lindarnas doft
och syrenernas vällukt blandar sig med
gatornas damm och husens matos, är Hagalund i
alla fall något av en idyll, hård och frän,
visserligen, men ändå med det blida skimmer,
som försommaren ger. Då kan man följa
Liljegatans rad av hårt tuktade almar, som
står i sitt flor, gå vidare ner mot
Järnvägsgatans trappor, och stanna ovanför
idrottsplatsen, där just en fotbollsmatch spelas av
två av förstädernas lag, och se ut över detta
egendomligt levande sceneri, som har något
ljust och vackert över sig, med kåkarnas
fönster glödande i det sneda solskenet och
hela denna idyll fullt utslagen i sin bleka
skönhet. Man hör smällarna från fotbollsplanen
och publikens vrål, men även däremellan det
unga parets viskningar i lövbersån bakom det
gamla lusthuset med sina olikfärgade
glasrutor. En dagstrött arbetare gräver i sitt
trädgårdsland och från en annan tomt kommer
den friska doften av nyss uthängda
tvättkläder, som slår lamt i vinden. Ungarna hoppar
rep tvärs över den smala Källvägen och
kastanjernas ljus brinner inne i den gröna
skymningen, där kåkarnas portar står öppna
med en katt sovande på trappan eller en
åldring, som läser sin tidning bakom glasveran-

dans dunkla rutor. Solen står lågt över Solna
och de glesa tallarna på bergen flammar
kopparröda. Tågen dundrar förbi. Det tänds ljus
i en av de snusbruna villorna ovanför
Frid-hemsgatan och skymningen kommer med nya
dofter från trädgårdarna.

Nu ekar hurraropen från fotbollslagets
segrare och snart glimmar cyklarna nere på
Västra vägens breda körbana. Så småningom
återtar Hagalund sin kvällsstillhet och ro, och
man glömmer när man fortsätter sin vandring
genom de stilla gatorna, att det bara är ett
kliv över till storstaden, med dess trafik och
ljusreklamer, dess buller och oro. Frånvaron
av vatten ger sin särskilda prägel åt Hagalund,
den speglar sin buttra skönhet i sin egen frid,
så att säga, och lever sluten inom sin egen
krets, med en atmosfär och en stämning, som
är helt olik någon annan förstads.
Skymningen och grönskan försonar en med dess
skavanker och avigsidor, man ser det hela
som något absolut särpräglat, i vilket blandar
sig ett litet stänk av vemod inför
förvissningen att hela detta område en dag skall vara
utplånat och borta. Fast det är ingenting att
sörja över.

På en tom hörntomt vid Liljegatan står en
surapel och blommar för sig själv, helt
översållad med skärvita klasar. Avskräde och
bråte har samlat sig under dess krona. Jag
kallar den för "sopapeln". Sopapeln i
Hagalund är en liten symbol för dess utveckling.
På den tomma tomten efter en riven kåk,
övergiven och vanskött, vildvuxen och risig,
mitt i soporna och avskrädet blommar den
ensamma apeln. Doften från dess blommor
kan inte riktigt övervinna stanken från det
som samlats under dess grenar, men den lyser
i skymningen med en förklarad glans och dess
skimmer mot den tomma tomtens stenar och
murrester är som skenet från en låga, som
snart skall slockna i den utjämnande och
förberedande grönskans famn.

469

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free