Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNARD SHAW
till ett ensamt hörn av lagret och där skratta,
tills han var alldeles slut..." Han hade sonens
speciella sinne för anti-klimaxen; Shaws
jargong, som kommit all världens parketter
att vrida sig av skratt, är tydligen ett direkt
arv från fadern. När han skulle lära sin son
att simma, höll han först en lång och
högtidlig föreläsning om simningens vikt och
betydelse men tillade därefter: "När jag var
14 år, så var det tack vare min simkonst,
som jag kunde rädda onkel Roberts liv. Skall
jag säga dig som sanningen var, så har jag
aldrig i hela mitt liv mer ångrat en handling
än den." När han uttalat dessa faderliga
visdomsord till den häpnande sonen, kastade
han sig i vattnet och gjorde en lång simtur,
oavlåtligen skrockande av förtjusning åt sina
goda råd. Denne sällsamme fader var i
teorien övertygad nykterist — vilket sonen till
Chestertons förtvivlan tog i arv — men i
praktiken ohjälplig alkoholist. "Om man
bjöd honom på middag eller till någon
festlighet, så var han inte alltid alldeles nykter,
när han kom, men han var absolut alltid
skandalöst berusad, när han gick." Följden
blev, att familjen utsattes för social bojkott.
Det underliga är, att Shaw, som dock talar
om sin barndoms mindrevärdeskänslor, och
som även som ung man i åratal kände sig
ställd utanför samhället, lyckades försona sig
med denna situation genom att — le åt den.
Han fann bilden av detta raglande och
skrattande, godlynta och hjälplösa
familjeöverhuvud oemotståndligt lustig.
I sin mor fann Shaw en helt annan
människotyp, och det är lätt att se, hur mycket
han ärvt av hennes andliga utrustning. Hon
var förfinad, intellektuell och (liksom maken)
musikalisk: redan innan hon måste fly från
sin make, tog hon sin tillflykt till konsten
och lärde sin son att i denna finna ett
remedium mot en alltför terroriserande verklighet.
Man skulle tro, att också skolan för Shaw
BERNARD SHAW
skulle bli en tacksamt accepterad ersättning
för en trist verklighet — tvärtom! Han hatar
ännu sin skoltid. Han blev icke bara tidigt
ateist — han förmådde överhuvud icke
tillgodogöra sig någon skolundervisning alls.
Han lärde sig sålunda icke något språk. När
långt senare någon bad honom om tillstånd
att få trycka av en seen i hans Jeanne
d’Arc-drama i en skolantologi, svarade han med ett
ursinnigt förbud: aldrig skulle han tillåta, att
man använde hans verk som skolböcker —
för att göra dem lika hatade som
Shakespeares: "Mina skådespel är inte
konstruerade för att tjäna som tortyrinstrument. Alla
skolor, som är ute efter dem, får detta svar
och kommer aldrig att få något annat av
G. Bernard Shaw." Senare försökte han en
gång donera ett pris till den pojke i en viss
skola, som visade sämsta uppförandet, på
villkor, att skolan undersökte, hur denne
pojke skulle klara sig senare i livet i jäm-
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
