Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
förelse med sina mer välartade kamrater;
donationen avslogs — till hans stora förvåning.
Om Shaw i sin fader, den raglande
nykteristen, och i skolan, som behandlade
pojkarna som blivande brottslingar men ändå
väntade, att de skulle uppföra sig som fromma
kristna, redan hade funnit tecken, som tydde
på att han fötts in i en underlig värld, så
bestyrktes denna hans uppfattning av
åtskilliga andra omständigheter och personligheter
i hans närhet. Han hade i sin närhet en
morbror, onkel Walter, och en farbror, onkel
William. Den förre var sjöman och ägde en
grovkornig, flödande oanständig jargong, som
skulle hedrat Rabelais och kommit Falstaff
att blekna av avund. Denne brutalt råe och
hänsynslöst hädiske sjöman rev definitivt ned
Shaws eventuella respekt för samhälle och
religion. Vid hans sida stod onkel William.
Han hade varit av ungefär samma skrot och
korn som Shaws fader, men han gifte sig
med en välstående och from dam och
förvandlade sedan hela sin livsföring — blev
oklanderlig victoriansk puritan, slutade att
dricka och satt gärna med bibeln i knät och
en teaterkikare i handen, när damerna badade
i närheten av hans hus. Han förklarade en
dag, att han inte mer ville gå i skor, eftersom
de skulle tynga hans nära förestående
himla-färd. Han trodde sig vara Den helige ande
själv och fördes med tiden till ett dårhus,
där han dog av hjärtslag under ivriga
försök att strypa sig själv med ett rep.
Shaw skriver stillsamt:
"Jag skulle vara glad, om han liksom Elia
fick den lön i himlen han sökte; ty han var
en fin, rakryggad herre och en beskedlig själ,
’ingens fiende utom sin egen’, som det heter."
Shaws syn på det dåvarande engelska
samhällets förmåga att ta hand om barnen
framgår av ett förslag, som han senare
framställde :
"Jag har ofta tänkt på att införa barnjakt
som en ny sport: barnen skulle skyddas
mycket omsorgsfullt under tio månader av
året; deras dödstal skulle därigenom sänkas
betydligt mer än det sedan skulle höjas
genom jägarnas salvor under de andra två
månaderna."
Alla de aspekter, ur vilka ett begåvat barn
kan se livet och samhället, föreföll honom
groteska: hem, religion, kärlek, skola. Man
förstår ursinnet i hans reaktion mot sin
puritanska omgivning, om man tar del av till
exempel moderns figur i stycket "The DeviPs
Disciple", en av de ohyggligaste kristna
sat-maror, som världslitteraturen känner. (Han
inför för övrigt i samma stycke utan vidare
sin nyssnämnde onkel William utan att ens
ändra hans namn!) Den unge Shaws enda
kompensation för den trista verklighet, i
vilken han fann sig inställd, var teaterns och
musikens ljuva verklighetsflykt. Han blev
tidigt "operagalen", och han förvärvade redan
vid unga år en imponerande musikalisk
bildning.
Är 1872 lämnade hans mor fadern åt sitt
öde, och inte långt senare följde sonen henne
till London, där hon försörjde sig genom att
ge musiklektioner.
2
Shaws första Londonår är ganska
häpnadsväckande att studera. Han var närmast ett
förfallet subjekt. Han skrev under åren
1879—1883 en rad romaner, de flesta usla
och ingen över medelmåttan. Han uppträdde
till ytterlighet illa och torftigt klädd och blev
närmast en löjlig och okänd gatufigur. Han
kunde omöjligen försörja sig själv utan levde
på moderns knappa inkomster. Han skrev då
och då i tidningarna ateistiska artiklar, som
dock inte väckte något som helst uppseende.
Att han valde att leva som litteratör,
förklarar han själv så, att av alla yrken är lit-
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
