- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
493

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Knut Jaensson: Tage Aurell, egenartad prosatör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAGE AURELL, EGENARTAD PROSATÖR

framhållit att förutsättningen för att vad han
kallade "karikatyrkonsten" ska nå djupt är att
diktaren till sitt förfogande har "en hemlig
dossier", han måste veta mycket om sina
figurer för att kunna teckna dem med få drag.
Man har också ett intryck av att Aurell länge
och intimt umgåtts med sina personer innan
han låtit dem framträda. I amerikansk
litteratur har ju kombinationen av inlevelse och
antydan fått flera uttryck, främst i Faulkners
roman- och novellkonst. En motsvarighet i
poesin finner man bland annat i "Kriser och
kransar" och hos T. S. Eliot. Aurell äger inte
Faulkners mäktiga fantasikraft och dikteriska
besatthet och ingenting tyder på att han
någonsin läst honom, men han synes mig — i starkt
förminskat format — gå fram efter samma
konstnärliga princip. Principen att formellt
bara visa vad som synes ske men reellt lyhört
avlyssna och mellan raderna låta ana vad
som sker.

"Till och från Högåsen", Aurells andra
berättelse, är i motsats ’11 debutboken historien
om ett öde. En svag och vek människas
undergång genom för hårda påfrestningar, en så
kallad livsoduglig människas tragedi. Personer
och scener lever fortfarande på samma
intensiva och påtagliga sätt och iakttagelserna är
lika skarpa, slående och oväntade, men
huvudpersonens öde antingen träffar oss alltför
oförberett eller saknar tillräcklig tragisk bärkraft:
det glider oss förbi och vårt intresse fångas
av andraplansfigurerna. Uppgiften att i stark
förkortning och med neddämpade och
antydande scener gestalta en tragedi är svårare än
att göra ett avsnitt ur ett fortlöpande liv.

Emellertid är det på de slutna ödenas väg
som Aurell har fortsatt. "Martina", hans tredje
bok, är en tragedi, och här har han lyckats.
Historien är omöjlig att ge ett begrepp om i
referat men har följande konturer.

Kyrkoherde Telenius är en änkling på 50
år med vuxna barn, långt borta i en lands-

församling. Ur hans starka intresse för en av
sina läsflickor, en fattig flicka Martina, och
hennes svärmiska beundran för honom
uppstår ett kärleksförhållande. Det är en hemlig
kärlek och följaktligen omgiven av skvaller
som författaren låter läsaren förnimma lika
plågsamt som kontrahenterna. Man får inte
veta mer om deras förhållande än vad
omgivningen i sådana fall alltid kan sluta sig till
(Martina är anställd i kyrkoherdens hem).
Mitt i den mest alldagliga omgivning av
förlovning, framtidsplaner, praktiska
angelägenheter och familjefester utspelas en djupt
fördold tragedi. På långt avstånd får man
bevittna två utbrott av förtvivlan från
Martinas sida och till sist, när kyrkoherden ansett
sig tvingad att lösa konflikten genom att
förmå henne att gifta sig med hans beskedlige
men efterblivne son Konstantin, som förälskat
sig i henne, kommer ett brev vars innehåll
aldrig refereras men vars verkan på
kyrkoherden man på ett ytterst suggestivt sätt får
bevittna. Man förstår att hon är i grossess
med fadern som hon älskar och man vet att
hon är gift med sonen som hon inte älskar.

Hela den tragiska konflikten förtätas till
en tavla av djup ironi och en ögonblickets
och framtidens tragik, medveten för två och
omedveten för den tredje, i den seen där
Martina i nattens tysta timmar återlämnar sin
förlovningsring till kyrkoherden men av
honom viljelöst förs upp till den i sin säng
snarkande Konstantin vars obekymrade drag
belyses av faderns lampa.

"Martina" betecknar en utveckling från
"Högåsen" och den i vår publicerade
volymen "Skillingtryck" är i sin tur en
utveckling från "Martina", en utveckling i annan
riktning. "Martina" är hållen i en spänd,
sluten stil, den är ett slags antik tragisk
mask, kvarglömd i en svensk prästgård på
landet. I "Skillingtryck" finns ett mjukare
handlag, en intimare ton. Man förnimmer tyd-

493

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free