- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
500

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

Vilans natt av Peder Sjögren. Svenska
Dramatikers Studio.

När Peder Sjögren efter sitt egenartade
debutstycke inropades visade ban sig vara en
liten, spenslig man med vekt och drömmande
utseende: man skulle inte tro att det var en
härdad frontkämpe med minst två krig bakom
sig. Vad han hade på hjärtat i sin pjäs var
ett budskap just från fronten, där himmel och
helvete möts, där människorna inför den
överhängande döden blir helt riktiga, helt
äkta, utan attityder och utstyrsel. Den
vanliga samhällsmänniskan får där sin förljugna
uppblåsthet punkterad, luften går ur henne,
hon sjunker ihop och blir sympatisk.

Denna erfarenhet har Sjögren svept in i tät
mystik, och en del försöker han göra så
märkvärdigt att det närmar sig mystifikation. Av
de sex männen i korsun, övergivna i
köldnattens ödslighet, är tre "riktiga" och har blivit
det delvis under påverkan av sin ryske fånge,
en märklig människa, som kan allt och vet allt
och i alla avseenden är riktig. Fången har
blivit deras profet, och det är ett slags
gemensam religiös upplevelse som håller dem
samman och kommer dem att avbryta
frontjargongen med svärmiskt-patetiskt tal. En av
de sex är emellertid hopplöst oriktig, en
hjälteskrytets svällande bluf f människa: Utkastaren.
Och det är som psykologisk studie av
motsättningen mellan honom och de andra som
stycket är mest givande. Fast fången har
kallbrand i ena foten kan de dyrkande männen inte
förmå sig att ge honom ett barmhärtigt skott
förrän de fått en sentimental extra anledning.
Men när Utkastaren gjort slut på fångens
högt älskade hustru, fiendens sjungande
lockfågel, är de genast tyst och självklart överens
om att han bör dö. Det indirekt framställda
kärleksmotivet är lika extatiskt uppfattat som
frontevangeliet; det blir poesi av bådadera,
men kanske i viss mån på bekostnad av
riktigheten, sanningsprägeln.

Stycket är egentligen en skiss, materialet har
inte räckt till för ett fullvuxet drama, och i
stället för att dra ut det och splittra det i en
rad scener borde det nog ha koncentrerats och
spelats i ett svep. Föreställningen var inte
mycket för ögat, med samma trista korsu hela
tiden, och den skulle blivit litet enformig om
den inte livats upp av några prima
skådespelarinsatser. Erie Gustafson fick den
svällande Utkastaren att leva alltigenom, gemytlig
och otäck, generös och okänslig, hjälteaktig
och ömklig. Artur Cederborgh, en missionär
som frontsoldat, blitt förkunnande och tryggt
manlig, var också mycket bra. Magnus
Kess-ter gjorde en hetlevrad smed, på en gång grov
och finkänslig, och Sture Ericsons fånge gav
god illusion av ett slags ryskt byhelgon. Som
debuterande regissör hade Gabriel Alw
skickligt klarat en säkerligen ganska svår uppgift.
Kvällen var väl värd att vara med om. Och
studion gjorde rätt i att ge Peder Sjögren en
chans som scendiktare, även om man inte är
säker på att just den dramatiska formen är
den bästa för tillvaratagandet av hans
intressanta men ännu något ofullgångna litterära
begåvning. Artur Lundkvist

Strax innan man vaknar av Bengt Olof Vos.

Studentteatern.

Enaktaren "Strax innan man vaknar" spelar
"i ockuperat land", heter det. Den uppfördes
17 maj. Författaren har sökt återge den dova,
mardrömslika stämningen bland en
befolkning som råkat ut för ett "herrefolks" terror.
Det suggestiva i det lilla stycket får man söka
i återgivandet av själva atmosfären i
människornas sinnen. Persongalleriet är skiftande
nog. Där finns den krypande anpasslingen, en
andlig mollusk som sålt sig till övermakten
för att få affärerna att gå ihop och som
driver sin egen dotter i armarna på en av de
brutala representanterna för
ockupationsmakten. Där är ynglingen, som hart när kväves

500

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free