- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
512

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

och förnuftet ute i bygderna, men det finns
ingen anledning att jäva hans påståenden.
Han vet tydligen, vad han talar om.

Det är inte någon skräckmålning heller.
Det luktar inte mera lagård och brunst än
vad ämnet kräver. Däremot luktar det friskt
av jordångor och växtlighet.
Naturbeskrivningarna ta inte stor plats i boken, men de
äga det upplevdas och välkändas frihet från
litterär schablon. Författaren har varit
sparsam med effekterna — det har han lärt sig
sedan debutromanen. Han har inte blottat
några nya själsdjup, men han känner sina
figurer och känner med dem, och han får dem
att leva. Han är ingen formens nydanare, men
han behärskar den realistiska romanens
teknik. Hans bok skulle väl inte ha väckt något
uppseende, om den inte hade råkat få ett
pris, men den har något väsentligt att säga,
och den är inte ovärdig.

När romanen slutar, har skolan öppnats på
nytt i Motorpa by, kvarnen är i gång,
vägbygget ska påbörjas och det ska bli elektriskt
ljus i gårdarna. Kanske en eller annan
pristävlingsbok letar sig dit. Det kan bestämt inte
skada. Thure Nyman

Döden och pojken

JØRGEN NIELSEN: Dogen är så stor.
Översättning av Margareta Suber. Norstedts
1943. 8: 50.

Man kan skildra en barndom på olika sätt.
Man kan, som Harry Martinson, söka leka
fram den genom att återuppleva själva det
barnsliga nuet. Man kan också göra det som
en sovrande återblick från den vuxnes
erfarnare ståndpunkt. Man kan slutligen göra
någonting mittemellan och det är kanske det
vanligaste.

Ur den synpunkten är Jørgen Nielsens
skildring av elva—tolv-åringen Thomas’ kritiska år
en ganska vanlig bok, ur andra synpunkter
är den mycket ovanlig. Stilistiskt innehåller
"Dagen är så stor" — man hade kunnat tänka
sig en bättre försvenskning av originalets titel
"Dybet" — just ingenting av extravagans,
utan den ansluter sig med sitt sobra och
ändå intimt skildrande språk till det bästa i
dansk tradition. Trots detta kan jämförelsen

med Martinson komma i fråga. Båda
eftersträvar i sina skildringar en poesi i sak,
Martinson genom att åskådliggöra det barnsliga
själslivet i situationer och händelser av
symbolisk verkan, Nielsen genom att översätta det
ordlösa och dunkelt anade i sin barnsliga
hjältes stämningar till ett för vuxna fullt
begripligt språk, som ändå är märkvärdigt
följsamt och trovärdigt och helt saknar den
tillgjordhet och sentimentalitet som brukar vara
vanlig i dylika fall. "Sören valde sina ord
precis lika, antingen han talade med en vuxen
eller med en annan. Det gjorde ingen annan.
Andra människor pratade liksom på två olika
sätt, ett naturligt och ett fjolligt — det
fjolliga sättet använde de gentemot minderåriga."
Så karakteriserar författaren en av
bipersonerna i boken och karakteristiken kan gälla
honom själv.

Det är en vardagstragedi mellan mor och
far och son, och liksom sin svenska kusin
Martin Tomasson i "Nässlorna blomma" är
Thomas Gravesen smärtsamt fixerad till sin
mor. Den veka, drömmande, lite sentimentala,
föga klarseende modern ligger sedan åratal
och tynar i en obotlig sjukdom. Miljön är en
liten jylländsk bondgård vars magra,
hård-arbetade jord helt nyligen erövrats från
ljungen och där elvaåringen Thomas får göra
en vuxen mans arbete. Fadern är en jordträl,
karg och småsint, enkelriktad, brutal,
förkrympt.i själen. Egentligen är han varken ond
eller god och det är kanske just därför han
äger förmågan att sprida en sådan
misstämning omkring sig. Att hustrun varken kan
arbeta i hemmet eller ge honom hans "lagliga
rätt" är hans ständiga grämelse. Han tillhör
detta slag av trånga naturer som i varje
motgång ser en högst personlig förolämpning av
ödet. "Mannen ägde ett slags naturlig
förmätenhet som endast hämtade sin näring ur
någonting han kände — men något som han
alltid kände antingen det gick utför eller
uppåt. Han kände sig som vore han själv en
måttstock."

Mellan de båda lever Thomas sitt liv, sliten
av rädslan för fadern, hatet till arbetet och
ömheten för modern som han vet skall dö,
som alla säger skall dö. Tanken på
möjligheten, på vissheten av hennes död är också
hans aldrig sinande skräck. Plötsligt, mitt ute

512

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free