Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
läskunnig bred publik, skulle man särskilt vilja
anbefalla den åt hans yrkesbröder. Den
innehåller många av det skrivande skråets knep
och hemligheter, ägnade att i någon mån
jämna den steniga vägen för fabuleringslystna
personer, som är ute och söker hjälp i
litterärt-iekniska frågor. John Karlzén
Svanesång
STEFAN ZWEIG: Schachnovelle.
Bermann-Fischer 1943. 6: 75.
"Schachnovelle" blev Stefan Zweigs
svanesång. Det blev också det mest fläckfria i hans
rent skönlitterära alstring, där han ofta visade
sig på styva linan, där han — kort sagt —
för det mesta var mer en virtuos än en
verklig konstnär. Jag har svårt att se bort från
det konstruerade i hans tidigare novellistik,
som berömts så starkt, bland annat av Gorkij.
Dessa noveller med erotiskt tema äro de
typiska produkterna av en litterär fäsör. Inte
heller Zweigs roman "Ungeduld des Herzens"’
bär förstklassighetens märke: dess
psykologiska schematik är i all sin subtilitet för
elaborerad, dess gestaltningsförmåga
förtunnad, andrahandsmässig.
Men hans sista berättelse blev verkligen
något av ett mästerstycke och inte endast en
skicklig uppvisning. I det ämne som Stefan
Zweig här upptar till behandling måste han
ha känt sig djupt och personligt engagerad.
Själv var han en rotlös intellektuell, som sett
den borgerliga österrikiska kulturkrets, där
han en gång haft rotfäste, störta samman.
Han var under senare år hänvisad till att i
främmande land leva på sin penna — något
som i hans fall visserligen i ekonomiskt
avseende var ganska betryggande: han åtnjöt
ju världsberömmelse och hans inkomster
måste ha varit betydande. Strängt taget är
temat i hans sista novell den intellektuella
lekens frälsande förmåga ur mekanisering och
andlig död. Den världsmästare i schack som
berättaren sammanträffar med på en ångare
destinerad till en hamn i Sydamerika, är ett
naturgeni men en man som vet att slå mynt
av sin ytterligt ensidiga begåvning. Den man
som vid en schacktävling ombord besegrar
honom är från början en schackspelets dilet-
tant men samtidigt en högt kultiverad människa
som en gång räddats från vansinne då
nazisterna inspärrat honom efter ockupationen av
Österrike. Det är denna bakgrund som ger
hans gestalt dess gripande mänsklighet och
tragik.
En rysk emigrantförfattare, Sirin, har en
gång med kusligt följdriktig psykologi blottat
ett schackgenis inre mekanism. Zweigs novell
ger endast en blixtbelysning, men den är
inträngande nog. Han har intensivt levt med i
sin protagonists drama och upplevt dess
peri-peti. Ja, hans huvudpersons situation är
naturligtvis endast en projektion av hans egen
belägenhet. Så har hans sista verk blivit något
annat och förmer än enbart ett elegant
psykologiskt virtuosnummer. Johannes Edfelt
Bellmansstudier
OTTO SYLWAN: Bellman och Fredmans
epistlar. Gleerups 1943. 4: 75.
Vad man vet om Bellmans liv och person
skulle kunna sammanfattas på några få sidor
och skulle inte ens i en utförlig framställning
kunna bli något långt kapitel. Man kan nog
utan större överdrift säga, att det inte finns
någon nordisk skald av betydenhet — utom
möjligen Stagnelius — om vilken man vet så
litet. Man skulle då tycka, att i den
omfångsrika litteratur, som trots allt finns om
Bellman, den rent litterära forskningen skulle vara
den dominerande. Så är ju emellertid inte
fallet. Bellmansforskningen är, där den inte är
rent bibliografisk, nästan uteslutande
kulturhistorisk. Det flitiga och exklusiva samfund,
som tagit skalden på entreprenad, har i
kommentarer och studier dokumenterat sig som en
utomordentligt omsorgsfull och ur bibliofil
synpunkt utsökt artistisk vårdare av detta vårt
finaste sjuttonhundratalsarv och givit en rik
och inträngande bakgrund till dikten, som vi
skulle vara fattiga förutan.
Men den systematiska litteraturvetenskapen
har ännu ej tagit sig an uppgiften att infoga
Bellman i vår litteraturhistoria, där han
alltjämt figurerar som en visserligen lysande
outsider. Ändå tycker man, att denna uppgift
skulle te sig lockande. I Bellmans tidiga
diktning ser man utan svårighet spåren av den
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
