Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
framhäver, med den ansvarsmedvetne
statsborgaren, som har sin tyngdpunkt inom sig
själv. Diktaturen däremot är grundad på den
kritiklösa massmänniskan, som uteslutande låter
sig bestämmas av tvångsbud. De sociala
faktorer, som fört till den moderna
massmänniskan, betonas på ett utmärkt sätt av
Segerstedt. J. L. Hartman visar, att personlig
bildning och karaktärsstyrka äro
huvudförutsättningar för all äkta demokrati. Demokratiens
framtid beror på en uppfostran till inre frihet,
som låter varje enskild människas anlag nå full
utveckling. Yngve Pers framhäver, vilken
betydelse den fria pressen, som är medveten
om sitt ansvar för samhällslivet, har för en
demokratisk ståt. Arne Björnberg kräver en
demokratisk propaganda, som på grundval av
strängaste saklighet bidrager till den allmänna
spridningen av kännedomen om de
demokratiska grundvärdena och på så sätt befrämjar
det politiska tänkandets oberoende och
självständighet. Sven Rydberg diskuterar
kunskapsrikt och övertygande de lysande
framtidsutsikterna för en kämpande litteratur i en
demokrati; han erinrar om den mogna diktningen
hos en Lagerkvist, en Söderberg och en
Hjalmar Bergman, vilka alla i sina verk kongenialt
återspegla tidsproblemen. Erland von
Hof-sten analyserar de sociala förändringarna
under de två sista generationerna i deras
betydelse för folkbildningen. Han kommer till
det resultatet, att i Sverige försiggår en
alltjämt fortskridande utjämning av inkomster och
förmögenheter, som gör en överklass
överflödig såsom förutsättning för det högre
kulturlivet. Carl Cederblad, denne lika energiske
som förtjänstfulle folkbildare, understryker
vikten av att behärska modersmålet för den
folkliga gemenskapskänslan. Möjligheterna att
odla den nordiska tanken bland de studerande
undersöker Lars Ohlon, och Töre Tallroth
lämnar en intressant översikt över Verdandis
arbetsfyllda och fruktbringande sextioåriga
verksamhet och dess framtidsuppgifter. Detta
bidrag avslutar den innehållsrika och
fängslande boken.
Om en boks värde ligger i de impulser, som
den förmedlar åt den tänkande läsaren, så
måste man ge denna publikation ett högt
erkännande. Vetenskaplig insikt och populär
framställning ha här förenat sig på ett lyckat sätt,
för att pregnant, lugnt och sakligt
åskådliggöra för den moderna människan vår tids
stora politiska problem. Må denna avrundade,
i sig slutna, samling av sakkunniga bidrag till
frågan om förhållandet mellan demokrati och
folkbildning, mellan frihet ooh makt, mellan
demokrati och diktatur finna många
intresserade läsare bland alla befolkningslager.
Erich Wittenberg
Roosevelts ambassadör
WENDELL L. WILLKIE: EN värld.
Översättning av Nils Holmberg. Bonniers
1943. 6: 50.
Wendell Willkie var Roosevelts motkandidat
vid presidentvalet 1940 men har sedan dess
framträtt som en entusiastisk förespråkare för
presidentens försvars- och utrikespolitik. På
hösten förra året företog han en politisk
rundresa som med hänsyn till rådande
förhållanden i världen var en verklig sportprestation.
På fyrtionio dagar besökte han Afrika, Asien
och Europa och sammanträffade överallt med
de ledande generalerna och statsmännen. Sina
intryck har han samlat i en liten bok, som
i Amerika blivit en best-seller utan motstycke
och som förtjänar att uppmärksammas även
här i landet. Det är nämligen ett både klokt
och anmärkningsvärt välskrivet reportage, fyllt
av träffande och spirituella iakttagelser, som
Willkie här åstadkommit.
Willkies flygroute gick först till Nordafrika,
där han sammanträffade med de brittiska
befälhavarna några månader innan det stora
fälttåg som slutade med axelmakternas
kapitulation i Tunisien hade tagit sin början. Willkie
är fylld av beundran för de brittiska
generalernas effektivitet och strategiska fantasi.
Däremot är han liksom de flesta av sina
landsmän ganska onyanserat kritisk mot den
brittiska "imperialismen" i Främre Orienten och
han är alldeles säkert överdrivet optimistisk,
då han tror, att länder som Egypten och
Palestina, vilka endast för femtio, sextio år sedan
dragits in i den europeiska kulturkretsen,
skulle kunna lösa sina svåra sociala och
politiska problem utan det brittiska imperiets stöd.
Kapitlet om Turkiet förtjänar att särskilt
uppmärksammas. Efter sina ganska ingående
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
