Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Ur Krilon III. Från Johannes Krilons ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR K RI LON III
den odäckade båten svängde in aktern mot
vassen.
— Sitt stilla, Elisabet.
— Äsch, sa hon.
Han tog årån och stakade ut aktern igen,
men nu skrapade målningen åter mot
bryggplankorna och tåten var för kort.
— Sitt stilla!
Han hoppade upp på bryggan igen och gav
efter på tågändan, som var onödigt grov men
verkade mer sj ömansaktig, den var inget
snöre, gjorde fast, hoppade ner och stakade
ut så att han kunde fälla draggen lagom, och
slog en ända om seglet så det inte skulle blåsa
i vattnet. Sedan drog han i tågändan så att
båten kom nära.
— Kom nu, Elisabet.
Hon fick stöda sig på hans axel och tittade
närsynt framför sig medan hon kiev upp. Han
hoppade efter, sträckte tåten igen och gjorde
fast. Sedan tog han Elisabets hand, som när
de var små, och gick i land på de gungande
plankorna. Pappa stod ännu och väntade uppe
på verandan. Mitt i backen sa Elisabet:
— Nu vill jag inte ha de här längre. Hela
sommarn blir förstörd.
Mälarfjärden glittrade bakom dem.
Hon släppte hans hand och ville ta av
glasögonen.
— Dumbom, sa han, det är bara för att
du ska kunna läsa sen. Så starkt som ljuset
är nu.
— Johannes, sa pappa, när de var under
verandan, jag tycker inte om ditt sätt att gå
in med båten. I synnerhet inte när du har
passagerare.
— Nej, sa han, men när pappa ropade —
jag ska göra om det sen.
— Ja, sa pappa. — Hör ni, barn, jag måste
fara in till stån.
— Men —
— Konflikten har blivit större nu, det är
fruktansvärt. Tyskland har förklarat Ryssland
krig, sa pappa. Lisa håller på att packa ihop
mina saker, jag ska fara med
eftermiddagsbåten. Men ni kan stanna här så länge ni vill,
eller åtminstone en vecka till.
-— England och Frankrike? sa Johannes.
— Man vet inte ännu, sa pappa, men de
kommer antagligen med.
— Grey kunde inget göra?
— Tydligen inte, sa pappa. Men vi
kommer att mobilisera. Och jag måste in till stån
och se om jag kan vara till nytta.
— Jag kan segla pappa in, sa Johannes.
Jag kan också göra nytta.
— Det går för långsamt, sa pappa. Och du
bör nog stanna här med Elisabet och Lisa,
åtminstone några dar. Det är ju förfärligt,
det hela, förfärligt. Man tycker att jorden
håller på att gå under. Kom in, barn. Hur är
det med dina ögon nu, Elisabet?
Hon svarade inte förrän de kommit upp på
verandan och stod bredvid fadern. Han lade
armen om henne, hon smög sig intill honom,
de stod och tittade ut över Mälarn.
— Jag vill inte ha dem, sa hon. O, ska
pappa ut i kriget!
— Det är bra för dina ögon nu, sa pappa.
Johannes hade också — två somrar, när han
var mindre.
— Jo, jag hade också, Elisabet, sa
Johannes. Och det var bra för ögonen.
— Där ser du, sa pappa.
— Men när vi kommer till stån vill jag
inte ha dem.
— Nej-nej, sa pappa, du kanske inte
behöver dem då. Men i det starka ljuset här. I
stån får du kanske läsglasögon. Vi får se, vi
får se. Vi ska fråga farbror Simon Segel.
— O, sa Elisabet, det vill jag inte, pappa.
Alla kommer att skratta och tycka att jag är
komisk och farbror Segel gör bara som pappa
säger —
— Lilla Elisabet, sa pappa, det är ju inte
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
