- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
579

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

WILLIAM FAULKNER: As / Lay Dying.

Chatto & Windus. London 1935.

Grotesken är inte bara den konstart, som
dagligen gästar folkets mun, den finns också,
åtminstone som tendens, hos alla stora
psykologer. Hos sådana heroer som Shakespeare
och Balzac var den visserligen, i god
överensstämmelse med folktraditionen, övervägande
"mustig", en avkoppling av alla etiska och
tragiska hänsyn, men redan Cervantes var
mäktig att utveckla den till det viktigaste
språkröret för sin människouppfattning. Till
den spanske Don Quijote sällar sig den ryske
Oblomov; bägge är de odödliga typer och av
utlandet livligt erkända representanter för
nationer, som det övriga Europa med
förkärlek räknat till de förfallet efterblivna eller
barbariskt outvecklade. Detta outsiderdrag har
grotesken i sin mera utvecklade form sedan
dess fått behålla; framför allt i det land, som
nu kan betecknas som Mellaneuropa, har den
blivit de litterära särlingarnas speciella
försvarsvapen. Hos en modern diktare som Kafka
växer den till svart tragedi.

Schematiskt skulle man alltså kunna säga,
att grotesken, från att från början ha varit en
folklig, komisk sammansmältning av
oanständighet och sorglustighet, utvecklat sig över
klassisk bredd och balans för att slutligen bli
individualistisk, tragisk och patetisk. Nästa
steg i utvecklingen skulle då vara, att den med
bibehållande av detta nya, tragiska element
åter skulle bli övervägande och till sin
helhetseffekt komisk. I så fall skulle man också
kunna göra gällande, att denna groteskens
tredje dimension redan uppnåtts, nämligen av
William Faulkner, och framför allt i det
relativt tidiga verket "As I Lay Dying".

Händelseförloppet, den slitna farmarhustrun
Addie Bundrens sista dagar och likfärd till
den egna släktens familjegrav, berättas i
form av korta, drastiskt makabra inre
monologer av de olika medlemmarna av familjen

Bundren, en grannfamilj samt några personer
de kommer i beröring med under resan. Detta
tekniska grepp har Faulkner förstått att
utnyttja på ett nytt, både dramatiskt spännande
och förbryllande sätt. Det är som om dessa
människor från var sitt håll och efter sitt
eget huvud murar och bygger på ett hus, som
skall föreställa handlingen, men som
egentligen aldrig blir riktigt färdigt. Det är som
om de alla är för envisa för att tillåta en
gemensam handling; de avbryter arbetet när
det passar dem, en del av vad de bygger ser
ut att hänga fritt i luften eller luta på
gränsen till sitt fall. Ja, från början ter sig denna
handling mest som en ruin som liknar en
synvilla; först så småningom upptäcker man,
att det är fråga om en fixeringsbild, i vilken
man på ett oförklarligt sätt upptäcker en
levande organism snarare än en sinnrik
konstruktion.

En sådan handling är givetvis omöjlig att
återge, och jag ska här endast ge några
krassa antydningar. Medan Addie Bundren
inväntar döden och en av sönerna, Cash, står
ute på gården och snickrar ihop kistan, tar
Darl av svartsjuka med sig älsklingssonen,
Jewel, ut på en körning för att han inte ska
få tillfälle att ta farväl av modern. Sedan
denna dött upplever den yngste, Vardaman,
ett slags transsubstantiationsunder och tror
att hon förvandlats till den jättestora fisk han
fångat samma dag. Så börjar färden.
Familjen och kistan placeras på en gammal kärra
utan fjädrar, elementen rasar, broarna som
de måste över spolas bort, kistan glider ned
i floden och bärgas först efter omänskliga
mödor, mulorna drunknar och nya måste
köpas till priset av Jewels häst (i hans fall
likvärdigt med amputation); Cash bryter
benet och placeras ovanpå kistan, i vilken
Addie redan börjat lukta; Vardaman räknar
gamarna och upprepar hela tiden att hans
mamma är en fisk. Dottern, Dewey Dell,

579

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free