Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En esoteriker om Kierkegaard
JOHANNES HOHLENBERG: Sören
Kierkegaard. Översättning av Karin och Sven
Stolpe. Bonniers 1943.
15:—.
Det är en högst ovanlig, ja,
revolutionerande art av levnadsteckning som den
förnäme danske tänkaren Johannes Hohlenberg
presterat med sin nu till svenska utmärkt
översatta helfigurala skildring av Kierkegaard.
Medan den som vill rekonstruera en
betydande personlighets ödeskurva eljest brukar
bemöda sig att låta sitt föremål växa fram
ur vissa kausala förutsättningar, ur arv och
miljö, ur sammanstötande tillfälligheter i en
bestämd tidssituation, söker Hohlenberg
framställa Kierkegaards levnadsgång som ett
teleo-logiskt skeende, ett öde, som har hela sin art
och egendomlighet av det redan på ett
över-tidligt plan satta målet. Han tillämpar alltså
den esoteriska, icke minst för den steinerska
antroposofien centrala satsen, att människans
ande genom en klar medvetenhetsakt före den
jordiska födelsen har valt just de arvsfaktorer,
den familj, den geografisk-historiska ort och
därmed också de ur dessa premisser
härflytande händelser och villkor den behöver för
att kunna förverkliga sitt metafysiska
program. Allt som tillstöter människan i livet är
sålunda underordnat detta program, är
sekundärt i förhållande till målet, det vill säga
förhåller sig till detta på samma sätt som de
växlande scenerna i ett skådespel till dramats
konstruktiva idé. Ty medan för den naive
åskådaren scenerna i sin tidsföljd tyckas ur
sig utveckla dramats tanke och kulmination,
är det i verkligheten tvärtom, nämligen i
anseende till diktarens eget skådande och
ingivelsens kronologi, så att det till synes
härledda är det ursprungliga och det till synes
ursprungliga det härledda. Hohlenberg anser,
att det är likadant med det öde som anden
påtagit sig i sin jordiska existens: också här
är det idén, den metafysiskt bestämda
målsättningen, som är begynnelse och grund,
under det att livets kedja av "naturliga" fakta
endast har en tjänande, en understödjande
och möjliggörande uppgift. Detta gäller för
varje människoöde men får i geniets livsform
sin mest påtagliga bekräftelse, sin klaraste och
vidaste synlighet, vilket ju också är rimligt,
eftersom just "synlighet" i detta ords skilda
tillämpningar, men särskilt i bemärkelsen av
typisk förebildlighet, av representation, är
kännetecknande för den geniala människan och
hennes levnad. I denna anda går Hohlenberg
till verket, i denna anda skärskådar han och
beskriver eller riktigare: ställer han fram för
våra ögon Kierkegaards i all sin speciella
egenart likväl giltiga och ställföreträdande liv, som
han åskådliggör i dess väsentliga moment, men
också i många av dess enkla, skenbart
alldagliga modifikationer.
Det kan tyckas, att en dylik skildring skulle
löpa fara att bli konstruerad, att stoffet skulle
bli alltför tillrättalagt efter tesens fordringar,
att rätthaveriet, denna den abstrakta
spekulationens frestelse, denna speciella form för dess
oredlighet, skulle få alltför stort spelrum, och
att slutligen den metafysiska aspekten skulle
beröva ämnet icke så litet av dess omedelbara
liv. Att detta icke blott icke blivit fallet, att
Hohlenberg tvärtom skrivit den mest vidsynta,
den minst doktrinära, den psykologiskt mest
inträngande Kierkegaardsstudie man någonsin
kan önska, det vittnar icke bara om
författarens ovanliga gåvor, utan även om den
använda metodens fruktbarhet. Långa stycken
läser man denna monografi helt aningslöst,
liksom vore det fråga om ett verk, där den
kausala observansen är restlöst iakttagen, tills
man plötsligt märker, hur naturligt och utan
allt våldförande, hur vackert och självklart
utredningen infogar sig i det större
sammanhanget. Ingen levnadsteckning, hur
princip-troget den än fasthåller vid miljöns
utslagsgivande betydelse, kan gärna överträffa denna
skildring i förmågan att levandegöra en
tidsatmosfär, detta "engångliga", aldrig
återkommande som utmärker ett historiskt skede i
dess individualitet. Det Köpenhamn som
existerade för hundra år sedan är i denna bok
allestädes närvarande med sin förtrollande
begränsning, sin romantiska borgerlighet, sin
hemliga oro och sin idylla vemod på tröskeln
mellan två tidevarv.
Hohlenberg behöver alltså icke i något hän-
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
