Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dagens ljus i Köpenhamn. Den är nämligen
varken censurerad eller ocensurerad, varken
representativ eller orepresentativ. Varken från
Danmark, Norge eller Island är någon novell
medtagen, som kunde tyda på att dessa
länder är ockuperade, medan Eyvind Johnsons
"Medeltid" representerar den svenska
beredskapen och Diktonius’ "Aftonronden" den
finska försoningsviljan. Att många
kvalificerade författare saknas i detta urval är ju
naturligt, men just därför ställer man sig
frågande till att dramatikern Helge Krog och den
visserligen begåvade dilettanten Kolf
Stenersen har tagits med, då det som här måste ske
på bekostnad av så många bättre meriterade
norska novellister. Ur rent konstnärlig
synpunkt måste man nog också säga sig, att
författare som Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg
och Sillanpää är representerade med saker,
som inte på något sätt gör dem rättvisa. Men
å andra sidan ger det bohem- och slumpartade
i urvalet på sitt sätt bara ytterligare relief åt
den nordiska novellistikens höga standard av
i dag i enlighet med den aktuella logik, som
säger att en general får en tillförlitligare bild
av ett förbands styrka om han inspekterar det
utan föregående varning.
Så som samlingen nu föreligger ger den
många prov på högt uppdriven berättarkonst
och presenterar också en del rena
virtuosnummer. Bland de senare är kanske dansken H. C.
Branners "Trommerne" det psykologiskt
intressantaste. Som en författares
självrannsakan och en analys av ett söndertrasat
äktenskaps innersta motiv fyller novellen högt
ställda krav. Det egendomliga är bara att det
antivirtuosa berättargreppet (för att komma
bort från det skrivna ordets förfalskning av
verkligheten tänkes novellen talad direkt ur
en "galen mands" innersta) har gett upphov
till ett sådant salongsdemoniskt
paganininum-mer. Trots många utomordentliga detaljer och
det personligt ångestfulla tonfallet blir
slutintrycket Hoffman i virtuos nyinstudering.
Branners uttrycksmedel har trots allt inte
räckt till. En jämförelse mellan denna novell
och Pär Lagerkvists "Hissen som gick ner i
helvete", vilken är medtagen i denna antologi,
är givande.
Det trotsigt muntra, fränt vildvuxna och
övermodigt munviga i den nordiska berättar-
stilen kommer denna samling bäst fram hos
norrmannen Sandemose, islänningen Laxness
och dansken Nis Petersen. Sandemoses
skep-parhistoria om råttan, som tyranniserar en
hel båt men samtidigt ger den ihjältråkade
och skrythungriga besättningen spänning och
livsinnehåll, ger en sida av den mänskliga
situationen i dråplig och grotesk belysning.
Laxness berättar med självironiskt yviga
gester en underfundigt makaber men fint
människovänlig historia om en gammal mans kärlek
till ett barn, som han blandar ihop med sin
ungdomskärlek, hans sorgliga ändalykt på de
unga medicinarnas dissektionsbord och
"ungdomskärlekens" sorg vid hans kista, som
sänkes i graven fylld med stenar. Även denna
novell är i sitt slag ett mästerstycke. Nis
Petersens "En herreløs månd" når väl inte fullt
upp till denna nivå men berättar ändå
historien om den frihetsälskande och chockerande
saklige daglönarens slit hos en snål och
brutal bonde med en vårdslös säkerhet som
stannar i minnet.
Som alla andra större novellsamlingar
innehåller även denna ett knippe barnhistorier.
Dansken Jørgen Nielsens "De simple Ting" är
den mest osökta och mjukt naturliga och har
ingenting av det ensidiga partitagandet för
det "känsliga" barnet, som annars är alltför
vanligt. Nielsen har ett fint sinne för den
verkliga innebörden av växelspelet mellan
barnets och de vuxnas världar och formar
osvikligt och vegetativt omärkligt de
situationer, där barnets självmedvetande plötsligt
vidgas och spränger sin begränsning. Bredvid
denna novell är landsmannen Tom
Kristensens "Uskyldig Barndom" mera ordinär,
även om man med fördel kan betrakta dess
skildring av pojkålderns klankänslor och
snö-bollskrigsmentalitet som en ironisk relief till
vissa kända moderna förhållanden i de
vuxnas värld. Sillanpääs "Mässingsringen", som
skildrar en ung pojkes religiösa omvändelse,
verkar skriven i en för honom hemtrevlig
gungstol av äldsta modell men missar alldeles i det
avgörande ögonblicket. Eva Bergs "Den ljuva
tiden" är däremot en ovanligt lyckad sak av
denna författarinna; dess lilla svit av scener
framstår med en marionettartad, visuell
skärpa och temat "fräck tant som försöker
lägga beslag på pappa" omges med en tragi-
5 BLM 1943 vii
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
