Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
komiskt urmodig, välmående atmosfär, som
påminner läsaren om att en oscarisk cigarrlåda
alltid luktar cigarr, även om det är tjugu eller
trettio år sedan cigarrerna tagit slut.
Som pendang till barnhistorierna finns det
några noveller som behandlar gammalt folk
och deras stridbarhet. Islänningen Halldor
Stefanssons "Den blinde Mands Felttog", som
handlar om en gammal blind gubbe som
praktiserar hotfull ögonrullning för att skrämma
oförskämt folk och knäcker löss med tänderna
för att hämnas på sin brutala svärdotter som
tagit ifrån honom snusandets njutning, och
som till sist besegrar först henne och sedan sig
själv, är en triumf för den obrutna realistiska
linjen i isländsk berättarkonst. Bredvid denna
novell verkar Vilhelm Mobergs berättelse om
hur den åttiosexåriga "korpralskan" Raskens
hellre dör än hon kommer på
ålderdomshemmet förvånande svag. Ingen betvivlar att
Moberg kan göra en riktig novell av ämnet
i fråga, men här har både ämnet och hans
masurstil angripits av något som bra mycket
liknar en valbroschyrs jäktat heroiska
sentimentalitet.
Av de övriga författarna representeras
Harry Martinson med "Ryck upp dig,
Jonatan!" som i all sin gigantiskt trevande vacklan
mellan skepparhistoriens ljugarglädje och den
våldsamt generaliserande moraltraktatens
bitterhet är ett intressant och stimulerande
personligt dokument. Thorsten Jonssons
"Sommarns fullhet" är en fin psykologisk studie
i campinglivets vådor för en sexuellt hämmad
ung man och dessutom en utomordentligt
väl-konstruerad novell — även om man kanske
kan ifrågasätta nödvändigheten av att låta
de numera flitigt begagnade sexualsymboliska
hästarna galoppera in i denna annars med
små medel givna precisionshistoria. Omres
"Flukt" är också den gjord med amerikanskt
skarpslipad teknik; den är kanske den mest
dramatiskt laddade av samlingens noveller, fast
den i sig själv endast är en virtuos variation
på Omres gamla fängelsetema. Till sist kan
man nämna Cora Sandels
fosterfördrivnings-historia, som har värdefull social tendens men
som med undantag av de inledande sidorna
inte helt håller hennes höga genomsnittsnivå,
samt Toivo Pekkanens anarkistiskt humana
novellett "Människor".
"Ny nordisk Novellekunst" är ett
pionjärföretag, som inte kan få annat än de
lyckligaste konsekvenser för den nordiska
litteraturens gemensamma framtid. Sedan isen på
detta sätt brutits kan man kanske till att börja
med hoppas på en årligen utkommande nordisk
novellantologi. Erik Lindegren
Danska tjugutalister
ERNST FRANDSEN: Aar gan gen der maatte
snuble i Starten. Gyldendal.
Köpenhamn 1943.
Professor Frandsen har skrivit en
synpunktsrik och spännande bok om den kris i
den andliga utvecklingshistorien som utgörs
av individualismens sammanbrott under
mel-lankrigsperioden. Exemplifieringarna har han
hämtat från litteraturen, främst då de danska
tjugutalsförfattarna, med Jacob Paludan och
Tom Kristensen som dominerande gestalter.
1800-talets uppfattningar och strävanden hade
sin grund i personlighetsidén, med jagets fria
utveckling som främsta mål. Ännu i
Pontoppidans "Lykkeper" från sekelskiftet är,
framhåller Frandsen, personlighetsproblemet livets
grundproblem. Men de alltmera kollektiva
livsformerna och tonvikten på det materiella
framåtskridandet hade redan vid den
tidpunkten undergrävt individualismen. Och hos
Johannes V. Jensen kom en ny inställning till
tals: han var handlingens och verklighetens
man, som sopade undan den jagbetonade
reflexionen och satte de konkreta tingen, den
kollektiva utvecklingsmyten och den
triumferande maskinen i dess ställe. Johannes V.
Jensen ligger som den verksammaste kraften
på gott och ont bakom den moderna danska
litteraturen.
En reaktion mot honom betecknar Jacob
Paludan, den mest läste av tjugutalets
författare, och han blir föremål för en
inträngande studie av Frandsen. "Av naturen
är han sin tids barn, av övertygelse dess
motståndare", en diktare som kritiskt undersöker
människans villkor i nutiden och dömer
skarpt. Han återvände från en tids vistelse i
Amerika i början på tjugutalet och hade
alltifrån sin första bok blott kritik till övers
för framåtskridandet, för den moderna värl-
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
