- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
595

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

den. Människorna i hans främsta verk, "Fugle
omkring Fyret", "Markerne modnes" och
"Jørgen Stein", är alla kluvna och
ofullgångna, och felet är tidens. Innehållet i de
gamla livsformerna har försvagats, den forna
grunden är ohållbar, människan är ett offer
för brytningen mellan två tidsepoker.
Paludan är individualisten som förlorat tron på
individen och inte har något annat att sätta
i stället. Bunden vid sammanhanget i
utvecklingen måste han bära dess börda; han
kämpar den enskildes kamp i en tid som inte har
bruk för honom. Hans instrument är
reflexionen, som avvisar ohållbara drömmar och
håller fast vid verkligheten, men bara leder till
det passiva och negativa, aldrig till handling
och tro.

Paludan har ofta jämförts med
Pontoppidan; Frandsen drar ut parallellen och får
fram olikheterna. Lykkeper är en
framgångens man som inkarnerar tidens
materialistiska evangelium, men när energin förbrukats
kommer tillbakagången, individen visar sin
begränsning. Hos Pontoppidan blir det dock
vägen till människans verkliga räddning:
Lykkeper når harmoni med sig själv,
oavhängighet av världen, och utgår därigenom
som segrare. Hos Pontoppidan råder således
tron på personlighetens fundamentala
betydelse, under det Paludan tvivlar på den.
Lyk-keper finner sig själv, men Jørgen Stein
uppger sig själv. Under de trettio år som ligger
emellan de båda gestalterna har segern blivit
till ett nederlag.

Under första världskriget var Helge Röde
den ledande danske diktaren, som strävade att
överbygga klyftan mellan epokerna genom att
förena intellektualism och mystik. Hans
uppfostran för det praktiska livet kom i konflikt
med hans själsliga upplevelse och gjorde
honom till dramatiker. Och hans dramer
handlar om nederlag, om kraft- och
viljemänniskor som kommer till korta:
individualismens tidsenliga konsekvens! Vid samma tid
uppstod även en dionysiskt verklighetsberusad
lyrik med Seedorff Pedersen och Bønnelycke
i spetsen. Den byggde på den virile
himmer-länningen Jensens apoteos av yttervärlden
och på det moderna måleriet med dess
expressionistiska jagromantik. Det betydde
verklighetsflykt genom skenbar verklighetsanam-

melse, lösning av problemet individualism—
kollektivism genom förnekandet av alla
problem. Det medförde en befriande men
kortvarig inspiration. Sedan sviktade underlaget
och de nödställda unga skalderna grep till den
borgerliga kompromissens räddningsplanka.

Tom Kristensen gjorde det emellertid inte
och därför överlevde han som diktare. I
"Fribytterdrømme" och andra tidiga
diktsamlingar1 är han sinnesglädjens,
ögonblicksberus-ningens och nervsensationernas poet, som får
sina revolutions-, proletär- och tropikmotiv
att glöda och virvla. Men hos honom satte
snart reflexionen in, han kunde tänka, han
upptäckte problemen. Individualismen som
stegrats till genidyrkan var orimlig, ledde
blott till overkliga utsvävningar i
subjektivism. Verklighetsorienteringen medförde
desillusion, blev till strävan bort från jaget,
till självuppgivelse, kollektivism. För att
överbygga den tragiska klyftan mellan
drömmen och verkligheten, mellan jaget och
världen sökte Tom Kristensen en överindividuell
idé. Om detta sökande handlar hans romaner,
"Livets Arabesk", "En anden" och
"Hærværk". Förgäves söker han efter vartannat sin
hållpunkt i konsten, i kärleken, i katolicismen,
i kommunismen. Någon lösning på problemet
finner han dock inte. Så småningom har han
blivit "stillsam men icke lugn". Alltjämt kan
han artistiskt och sinnligt glädja sig åt livets
arabesker men finner ingen mening i dem.

Frandsen avslutar sin framställning med
att ställa Paludan och Kristensen mot
varandra: en episk diktare mot en lyrisk, en
traditionsbunden uppfattning mot en
traditionslös, en konservativ mot en radikal. Paludan
möter upp med kritik och satir, Kristensen
företräder den förutsättningslösa
fördjupningen. "Paludan är en betraktare som
undersöker tidens misär och sörjer över den,
Kristensen är misären själv. Kristensen våndas
personligen under det liv som Paludan
omfattar med sin reflexion." De är båda utan
jämförelse sin generations mest typiska
företrädare, huvudaktörer i sista akten av
individualismens drama. Båda illustrerar de var
på sitt sätt nödvändigheten av en över-

1 Tom Kristensens tjugutalslyrik har nyligen
utgivits i en vacker samlingsvolym, Mellem Scylla og
Charybdis (Gyldendal, Köpenhamn 1943).

595

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free