Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober. N:r 8
- Dina von Foelckersam: Två noveller. Översättning av Lars Frumerie
- På flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ NOVELLER
— Under alarna finner ni säkert inga, sade
Tatjana och kastade en handfull tallkottar på
elden.
*
De hade ätit harsoppan och drack ett
av-kok på smultronblad.
— Hur många patroner har vi kvar? —
Två? För i morgon räcker köttet ännu ...
Tatjana höll emalj bägaren med båda händerna
och skakade den för att upplösa den lilla
sockerbiten.
Elden hade slocknat. Flickan sköt
omsorgsfullt ihop de förkolnade träbitarna med en
gren och täckte över dem med aska.
— Kanske håller sig glöden till i morgon
bitti, och vi sparar en tändsticka. Hennes grå
ögon under den brokiga schaletten såg strängt
på Wlassoff.
Han letade ofrivilligt efter tändstickorna i
fickan, för vilka han kände sig ansvarig emedan
han rökte.
Sommarkvällens ljus låg ännu över skogen.
Från skogsgläntan, där nere vid flodstranden,
steg en lätt dimma upp.
— Jag tycker om det här livet, sade Tatjana.
Jag älskar skogen ...
Wlassoff tog cigarretten från läpparna.
— Ni är ett barn ...
— Nej, sade flickan. Senare kommer vi
gärna att tänka tillbaka på denna tid. Till och
med på ångesten.
Wlassoff såg på henne från sidan och teg.
— Nu kan det inte dröja länge till. Tatjana
hasade på knäna fram till sin sovplats under
ett tak av små granar, vars toppar var
sammanbundna med en läderrem. Vi har högst
två dagsmarscher till gränsen ... Hon kröp
ännu en gång tillbaka och putsade en liten
krokig kniv i askan. Om ni inte vill sova än,
kan ni spola ur kastrullen ...
Wlassoff svarade inte. Han tittade ansträngt
ned mot flodstranden. Utan att vända på
huvudet fattade han flickan vid skuldrorna
och tryckte henne till marken.
— Människor ...
Tatjana, som låg på ett knä på marken,
förlorade jämvikten. Han stödde henne hastigt
med sin arni. De låg bredvid varandra, med
ögonen riktade mot skogsgläntan.
Mellan de höga stammarna vid skogsbrynet
rörde sig något. En man kom fram, en andre,
tredje — ännu en. Åtta män, som gick efter
varandra över gläntan; snabbt, tigande. Tatjana
förstod av de grå kläderna och mössorna att
det var tukthusfångar; mördare,
mordbrännare ... Hon såg de brokiga tyglapparna, som
var insydda i straffångekläderna. Främst gick
en liten undersätsig man med händerna
instuckna i rockärmarna. De åtta männen rörde
sig ljudlöst över ängen; den vitaktiga dimman
dolde deras fötter.
Tatjana öppnade munnen för att dra efter
andan. Wlassoffs arm låg hårt under hennes
bröst. Hon vågade inte röra sig. Hon tänkte
på sin brokiga schalett. De låg högre än
skogsgläntan, endast skyddade av några små ynkliga
granar. Åtta förbrytare, åtta mördare — fyra
mot var och en av oss ...
Wlassoff hade vänt på huvudet. Hans ansikte
var vitt, hans panna betäckt med svett. Tatjana
såg det trots sin skräck för männen som gick
över ängen där borta, overkliga och
fasansfulla i sin ljudlösa brådska. Samtidigt kände
hon en vidbränd lukt bredvid sig.
— Vinden blåser gynnsamt, sade Wlassoff
svagt och mödosamt.
Den förste av männen försvann nu i skogen
söder om gläntan. De andra följde. Längre
ned, vid flodkröken, öppnade sig skogen ännu
en gång; där måste de åter dyka upp. Tre —
fyra — sex ...
Två fattades. Var var de? Hade männen
märkt dem, kom de tillbaka? ... Brandlukten
blev odräglig. Tatjana kunde inte andas. Hon
försökte att försiktigt resa sig. En gren kna-
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0635.html
