- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
629

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Jöran Mjöberg: Den befruktande döden. En studie i Hagar Olssons diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN BEFRU KTANDE DÖDEN

Där når han illusionen, illusionernas illusion,
som "kastar ett nytt ljus över de dödligas
huvuden, över deras ansikten, händer och
sysselsättning, över den väg de gå i mörkret...
Nu börjas äventyret! Nu är förspelet slut!" En
död som också är liv blir den förhärligade
motsatsen till ett illusionslöst liv.

Intensivare än i något annat av Hagar
Olssons arbeten strålar tjugutalets idéer fram i
"På Kanaanexpressen". Denna hennes första
egentliga roman är fylld av hänförelse över
gemenskapen, över rörelsen och dynamiken,
över den nya generationens uppgift, de stora
möjligheternas tid. Tekniken påminner om
tjugutalets nyskapande konst: filmen,
futurismen, surrealismen. Dess idéer är också
tjugutalets, pacifismen och paneuropeismen.

Liksom Lars Thorman och mr Jeremias är
Peter i "På Kanaanexpressen" omgiven av
isoleringen, av pessimismen, han tjänar
förintelsens anda. Men han är på samma gång inte
utan vetskap om att döden är en lögn, att
människan inte är livets och dödens slav: hon är
fri, fri att följa vägen till sanning och ljus, hon
måste vara beredd att en dag våga språnget.
Det gör också Peter en gång. Den äldsta av
två systrar, Tessy och Florrie, som står honom
nära, tar sitt liv i förtvivlan över sitt livs kaos
och ett slutat kärleksförhållande, och då är det
Peter som protesterar mot samhället genom att
erkänna sin del i skulden, i samhällets skuld
att ha tvingat en människa i döden. Det är
i Florries anda, att våga, och också hon
protesterar mot stagnationen och söker sig fram
mot ett nytt liv. Ty för varje människa finns
det en möjlighet att nå sitt Kanaan. När det
gäller att ta steget ut mot det nya, är inget pris
för dyrbart, inte ens livet — den satsen var
det som Tessy vågade omsätta i handling. Vad
Florrie upplever är febern, sin sjukdoms feber
som går över i livets feber.

"Det är livet som brinner i mig. — Mitt
hjärta är ett rovdjur, det skall förtära all min

ängslan, min gråt och min ensamhet. Det skall
förtära den sista resten av min kärlek och min
sista förhoppning, ingenting skall binda mina
händer i morgongryningen."

Protesten, vågandet går igen i Hagar
Olssons nästa roman, "Det blåser upp till storm"
(1930), kanske det av hennes verk som är
mest brinnande i anden. Det är protesten,
oppositionen, som förenar bokens två
huvudpersoner, arbetarflickan Sara och
aristokrat-sonen Herbert, förenar dem i uppror mot
sin skolas stagnerade system. Mera åskådligt
än någonsin förr hos Hagar Olsson
framträder här de båda principerna, livets och
dödens. Det är i Sara, som livet fått sin
gestaltning, hon är jasägerskan, och i Herbert är
döden gestaltad, han är trotsaren, nejsägaren,
den vantroende, som visar den ena sidan av
Hagar Olssons diktarjag. Sara ser honom i
"dödens stränga, heliga ljus", han är en sådan
som är lätt att tänka sig död, som först genom
döden vinner helhet, och endast döden kan
skapa begreppet det hela. Det är få människor
som vinner helhet genom den, menar Sara, och
allra minst gör kälkborgaren eller pedanten
det. Endast de som behandlar allt vad de äger,
hälsa, vänskap, arbete, som ägde de dem inte,
vinner frihet i döden. Det var ju också Den
döende människan givet! Herbert tänker på
döden som trötta barn på sommarlovet — då
skall det verkliga livet börja. Döden liknar
elden, och den är livets enda verkliga äventyr:
"Döden är vår själs djupa källa, den enda som
kan släcka vår törst." Därför blir allt som är
tröst eller vekhet i livet föraktligt, livet skall
vara en skola, en härdning för döden. Följden
härav blir, att endast den som är dödsduglig
i djupare mening också är livsduglig. Det inser
Sara, och det gläder henne, att Herbert på
detta sätt är livsduglig. Men hon inser också
faran i dödskulten. Dess viktigaste mening
ligger på konstens, på det teoretiskas område,

629

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free