Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
sådan rekommendation och gör klokt i att
skaffa sig denna fint uppfattade bok. I intet
annat arbete av jämförlig storlek finner han
lika övertygande och betydelsefull upplysning
om egenheterna i engelskt liv och engelsk
nationalkaraktär sammanställd och analyserad
på ett hälften så träffande och exakt sätt.
Doktor Brogans författarskap, och för resten
också hans fängslande och stimulerande
konversation, präglas av en energi och en vitalitet
som äro lika märkliga som hans oerhörda
förmåga att assimilera och återge fakta.
Han har en ovanligt omfattande och aldrig
ytlig bildning, han är kosmopolit i ordets
bästa bemärkelse och är utan tvivel den
bäst informerade professionelle
samtidshistoriker som landet kan uppvisa. Hans
pendangvolym "The American People" har i Amerika
blivit erkänd som ett lysande försök att tolka
den nya världen för den gamla, och hans
arbete om tredje republikens historia i
Frankrike betraktas allmänt som standardverket på
sitt område. Jag är övertygad om att "The
English People" förtjänar ett lika högt betyg.
Det finns anmärkningsvärda men frivilliga
luckor i verket, vilket beror på att doktor
Brogan främst sysselsätter sig med
fundamentala och inte med vad man skulle kunna kalla
sekundära egenheter hos engelsmännen. Den
vetgirige främlingen får alltså inte veta
någonting om konsten, pressen, förhållandet mellan
könen eller familjelivet. Dessa ämnen kunna
studeras på annat håll, till exempel i en
trevlig serie aktuella småböcker kallad "Britain
in Pictures", eller, för att nämna en speciell
och utmärkt volym, i "The Daily Press" av
Wilson Harris, redaktör för The Spectator.
Detta betyder inte att doktor Brogan
försummar att anknyta till det mänskliga och
endast befattar sig med upphöjda
generaliseringar. Han är tvärtom på ett högst
betagande sätt mänsklig, framför allt i noterna,
där han, liksom djävulen när han citerar
Skriften som det passar honom, finner ett
okynnigt nöje i att brodera ut texten med
hänsyftningar på hollywood"stjärnor", P. G.
Wodehouse, Cole Porters musik, följetonger
för skolpojkar och revyer med
avklädnings-scener. Ett av de fyndigaste av dessa obiter
scripta är värt att citeras: "Det är ett välkänt
men oförklarligt faktum att det som händer
i Oxford alltid är en nyhet som tidningarna
ta upp, medan det som händer i Cambridge
aldrig är det." Men sådana träffande och
uppfriskande anmärkningar förekomma inte bara
i noterna. Framställningen är full av dem, och
de höja skärpan i hans iakttagelser.
Iakttagelserna gå huvudsakligen ut på att
avslöja engelsmannens inställning till ett
demokratiskt styrelsesätt, till religion, imperialism,
klasskillnad, krig samt världen i allmänhet, och
att undersöka vilka värden han förbinder med
dessa företeelser. På det hela taget kommer
det engelska folket ganska helskinnat ifrån
denna ingående undersökning. Doktor Brogan
försöker inte ursäkta eller förringa våra
nationella fel och brister. Han medger deras
existens, möjligen en aning mera överseende än
en opartisk domare bör, men eftersom han
inte hör till dem som begära det fullkomliga,
blir slutresultatet trots allt positivt. "Under
den viktorianska erans blomstringstid",
skriver han, "voro engelsmännen troligen den
odrägligaste nation den moderna världen
dittills hade skådat." Det var under den tiden
vi med yviga gester skördade belöningen för
vad vi uppriktigt trodde var vår speciella
förtjänst som nation. Vi hade förvärvat ett
imperium — vissa delar därav under anfall
av sinnesfrånvaro, andra genom
sinnesnärvaro. Vi hade skänkt gasverk åt Berlin,
järnvägar åt Frankrike, kristendom och sjukdomar
åt söderhavsöarna och guvernanter och
organiserad idrott åt hela den civiliserade världen.
Som doktor Brogan ironiskt anmärker: "Kunde
någon som såg resultaten tvivla på förtjän-
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
