- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
638

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Erich Wittenberg: Friedrich Meinecke. Ett bidrag till den moderna nationaltanken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERICH WITTENBERG

ling, som inte längre känner den förflutna
tidens storsinta tolerans. Heinrich v. Sybel
betraktar med bekymmer, hur en tom
patriotism, som glömmer mänsklighetstanken för
nationaltanken, genomsyrar den allmänna
uppfattningen. Leopold v. Ranke, den store
historiske tänkaren, som strängt skiljer mellan
hävdateckning och politik, söker oförtrutet
främja en djupare förståelse mellan folken.
I sin världshistoria, som tyvärr icke blev
fullbordad, ställer han avgjort de universella
synpunkterna över de nationella och
betonar de andliga idéernas tysta men
verksamma inflytande på den historiska
utvecklingen. Alla dessa historiker gå hädan i djup
sorg; ty de tvivla alla på rikets fortbestånd
och framtid. Bismarcks tillbakaträdande,
motsättningen mellan den unge kejsaren och den
gamle, beprövade statsmannen verkar
uppskakande och nedbrytande på Treitschke och
Sybel. Den nya kursen, imperialistisk
världspolitik såsom program i motsats till Bismarcks
måttfulla europapolitik, stärker ytterligare
deras farhågor för Tysklands framtid. I
synnerhet under hans sista levnadsår blir Treitschkes
livssyn mer och mer pessimistisk; han känner
sig uppleva avskedet från humanitetens och
idealismens Tyskland. Inför honom är det som
Meinecke avlägger sin doktorsexamen, och
Treitschke framlägger öppet för sin begåvade
lärjunge sina farhågor för den vidare
utvecklingen.

I dessa mästares skola finner Meinecke
tidigt sin väg. Den plan, som klart tar gestalt
inom honom, är att med ledning av källorna
skildra det tyska folkets andliga och politiska
utveckling under 1800-talet, varvid i
synnerhet de stora idéer, som fyllde den tidigare och
den samtida generationen skulle klart belysas.
Oförtrutet har Meinecke ägnat sitt liv åt
denna uppgift. I medelpunkten för hans
forskning stod från och med 90-talet tidens
huvudproblem, frågan om nationens väsen. Alltifrån

århundradets mitt hade ropet om
nationaliteternas självständighet genljudit; under detta
tecken hade Italiens och Tysklands enande
fullbordats. I Mellaneuropa fanns ett nytt,
mäktigt rike, vars vidare utveckling sysselsatte
den dåtida generationens tankar. Man frågade
sig med ängslan, huruvida det skulle lyckas
det nya Tyska riket, som ju kommit till stånd
på krigisk väg, att slå en brygga till den tyska
idealismens och klassicismens rikt utvecklade
humana värld, och detta var och förblev
under de kommande årtiondena en europeisk
fråga av världsomspännande räckvidd.

Medan ännu det tysk-franska kriget pågår,
är den store kännaren av den tyska
litteraturen, fransmannen Ernest Renan, i sin
brevväxling med David Friedrich Strauss
entusiasmerad för den tyska idealismens anda och
varnar i gripna ord för att vända denna värld
ryggen. Gervinus, Dahlmanns och bröderna
Grimms vän, befarar, att det nya Riket skall
komma att bryta med Tysklands humana
kulturtradition och inleda en krigsepok.
Dostojevski, som då uppehåller sig i Dresden, ställer
redan den dystra prognosen om ett tyskt
maktherravälde i Europa, grundat allena på
svärdets rätt. Den tyske kronprinsen, senare
kejsaren Fredrik, uttalar sina bittra farhågor
för Tysklands framtid i sina dagböcker. Den
franske historikern Monod varnar år 1872
fransmän och tyskar i skakande ord för
ensidig maktnationalism. Den fint bildade
europén Karl Hillebrand, som mestadels levde
fjärran från Tyskland i utlandet, förkunnar
i visa, av djup kännedom om de stora
nationallitteraturerna burna ord läran om den
västerländska kulturens enhet. Han förkastar strängt
maktnationalismen, var den än må befinna
sig. Friedrich Nietzsche kritiserar skarpt och
dräpande bismarckstidens andliga liv och
väntar räddningen av en kulturell förnyelse
på europeisk grundval.

Alla dessa personligheter, så olika till här-

638

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free