Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Erich Wittenberg: Friedrich Meinecke. Ett bidrag till den moderna nationaltanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIEDRICH MEINECKE
varit utsatta för övernationella inflytelser,
såsom i religion, kultur och näringsliv.
Därför rymmer varje nations historia nödvändigt
även övernationella moment, som komma till
uttryck bland annat i folkens ekonomiska
relationer till varandra, i deras ömsesidiga
kulturutbyte och i religionens övernationella verkan.
Och just dessa övernationella moment bilda
det som är gemensamt hos folk, som höra
till en och samma kulturkrets. Ett folks
mångfaldiga uttrycksformer framgå därför aldrig
ensamt ur folket självt. Varje folks politiska
och andliga livsform är fastmer bestämd av
såväl nationella som universella moment. Just
den nära växelverkan mellan de nationella och
universella faktorer, som man på den
historiska erfarenhetens grund kan uppspåra i ett
folks historia, kan gestaltande påverka folkets
karaktär. Varje folk utgör enligt Meinecke en
individualitet. Det som sammanbinder
människor till en nation är den starka känslan av
oupplöslig samhörighet och den djupt rotade
övertygelsen om den inre gemensamheten. När
detta andliga samhörighetsmedvetande är
förenat med stark politisk viljekraft, förmäles, för
att använda Meineckes terminologi,
"kulturnationen" med "statsnationen". Då varje folk
kan anses som en individualitet, framträder
dess väsen icke redan i begynnelsestadierna av
dess utveckling utan först i hela dess historia
och särskilt på dess höjdpunkter. På den
historiska erfarenhetens grund få vi inte gå
längre än till att antaga, att vissa
karaktärsdrag äro nedlagda såsom en grodd hos varje
folk, vilka emellertid alltefter de rådande
historiska förhållandena kunna utveckla sig
i helt olika riktningar. Med den begränsning,
som vidlåder allt mänskligt, kunna än de
politiska, än de andliga dragen hos ett folk
framträda med större eller mindre skärpa.
För den som betraktar ett folks historia,
kunna alltså under olika perioder skiftande
aspekter erbjuda sig. Än kunna de statspoli-
tiska synpunkterna överskygga alla andra
livsyttringar, än kunna rent andliga faktorer vara
utslagsgivande. Man behöver till exempel blott
tänka på Goethes och Schillers Tyskland å
ena sidan och på bismarckstidens hårda
stenansikte å den andra. Nationens väsen är alltså
grundat i totaliteten av alla historiskt
påvisbara moment, som genom sina inbördes
förhållanden och sitt oupplösliga samtnanhang
framkalla medvetandet om andlig och politisk
samhörighet. Så torde man bäst kunna tyda
Meineckes uppfattning om nationalproblemet.
Emellertid måste man skilja mellan
"kulturnation" och "statsnation", allteftersom blott
den andliga gemenskapskänslan mellan
medlemmar av ett folk utan politisk enhet inom
ett bestämt territorium förbinder dem med
varandra, eller uteslutande statspolitiska moment
ge upphov till gemenskapsmedvetandet.
Den ideala lösningen av nationalproblemet
ligger enligt Meinecke i att ett folks andliga
och politiska liv ömsesidigt uppbära, stödja
och fruktbringande genomsyra varandra. Med
utmärkta exempel belyser Meinecke sin
distinktion: Tyskland och Italien utgjorde
"kulturnationer" långt innan de blevo en ståt. England
och Frankrike däremot voro redan
århundraden tidigare på en gång "kultur- och
statsnationer", det vill säga folk, där det andliga
och det politiska nationalmedvetandet uppkom
samtidigt, varigenom den kulturella och
politiska enheten befästes. De krafter i den
västerländska kulturkretsen som enligt Meineckes
övertygelse garantera ett sunt nationellt liv hos
ett folk, äro personlighetstanken, frihetstanken
och mänsklighetstanken. Personlighetstanken
tillförsäkrar varje medborgare rättighet till fri
utveckling av sina anlag, frihetstanken hävdar
ett folks frihet inåt och utåt,
mänsklighetstanken tillgodoser folkens inbördes religiösa
och kulturella samhörighet. Ju högre en
folkindividualitet står, desto mer erkänner den
andra folks rätt till självständighet och desto
3 BLM 1943 viii
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
