Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
uppehåller sig Kjersén utförligt vid diktarens
beundran för bragden och det heroiska
sinnelaget. "Hans hänryckning för bragden", säger
Kjersén, "var i varje fall aldrig rotad i någon
förträngd kraft- och våldsdyrkan. Översättaren
av ’Adjö, mr Chips!’ har i egna diktargestalter
av Gamle magisterns art oförtydbart
ådagalagt både vidden och arten av ifrågavarande
sympatikänslor." Det skriver man gärna under.
Men jag ville gärna i detta sammanhang
framhålla en annan sak. Silfverstolpe kom att leva
under en tid då Sverige mer än någonsin blev
ett åskådarland, som på ett underligt, nästan
drömlikt sätt kom att stå utanför det väldiga
europeiska dramat. Han kände det svårt att
inte få dela sina europeiska
generationskamraters öden. Han upplevde på ett högst
personligt sätt den förlamning och den
främlingskänsla som ofta utmärkte hela landet.
Spänningen mellan viljan till handling, till bragd
och den ständiga förlamningen i hjärta och
hand har fått vackra uttryck i hans dikt. Och
i detta var han nationell mer än kanske någon
annan diktare av sin generation. Han
gestaltade sitt lands kanske mest avgörande
konflikt. I all sin tystlåtenhet och försynthet kom
han att bli ett språkrör för de djupa leden,
och när en gång den svenska historien om
tiden 1914 till 1942 skall skrivas då bör han
inte glömmas bort, då skall man finna att
denne ej alltid originelle diktare dock i ett
avseende var stor och väsentlig: han gav
uttryck åt det som rörde sig i folksjälen.
Olof Lagercrantz
Böcker om musik
FOLKE H. TÖRNBLOM: Grieg. Bonniers
1943. 5:50.
TOBIAS NORLIND: Musikinstrumentens
historia. Nordisk Rotogravyr 1941.
12: 50.
SVEN E. SVENSSON: Orkestern och dess
instrument. Verdandis småskrifter n:r 451.
Bonniers 1942. 1: 50.
Den bild av Grieg, som man får i Folke H.
Törnbloms biografi, är klar och koncis.
Boken är en av de säkrast avvägda i den serie,
som Törnblom med imponerande
mångsidighet oförtrutet bygger ut. Det lyckade resultatet
får väl till någon liten del tillskrivas det
faktum, att författaren har haft en ypperlig källa
i David Monrad Johansens stora
grundläggande griegmonografi. Men Törnblom har inte
nöjt sig med att vara en slät eftersägare, och
hans bok präglas av sin författares speciella
talanger, hans förmåga att kombinera en
fängslande framställning med saklig musikestetisk
analys. Grieg blir här porträtterad i den
sympatiska anda, som han till fullo förtjänar. Han
är inte de stora laternas man, hans liv förflyter
utan alltför starka dramatiska inslag, men där
finns intressanta nyanser, likaväl som hos
Griegs egen försynta men samtidigt
intellektuellt påfallande skarpskurna personlighet. Som
tonsättare är han en de små formernas
mästare, och i dem få ofta hans utpräglat
lyriska ingivelser genialitetens prägel. Allt vad
habilitet heter är bannlyst från denna konst,
som långtifrån alltid är stark och frodig, men
som i sina inspirerade ögonblick hävdar sig
med den djupa originalitetens självklarhet och
som med sin enastående rika och djärva
harmonik pekar framåt mot senare tiders
musiksträvanden. Särskilt övertygande äro
Törnbloms kommentarer till de griegska sångerna,
av vilka många höra till romanslitteraturens
yppersta alster, och hans utredning av Griegs
förhållande till folkmusiken. Mera tvehågsen
förefaller författaren att vara inför vissa verk
i det stora formatet. Han lägger ned mycken
möda på att förklara, varför den tredje
violinsonaten är så överlägsen sina föregångare,
utan att helt lyckas övertyga dem, som i den
andra sonatens mirakulösa, oändligt
stimulerande tonspråk se ett fullvärdigt utnyttjande
av sonatformen i annan anda än den av
wienklassikerna fastslagna.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt
att säga ett par ord om två andra musikböcker,
som inte förut omnämnts i BLM. Deras ämnen
äro besläktade, men de äro varandra
fullständigt olika, inte bara till formatet. Tobias
Nor-LINDs stora, med en rik och vacker
illustrationsavdelning försedda arbete är en av
sakuppgifter späckad typologisk redogörelse för
instrumentgrupperna och de olika
instrumentens utveckling sedan hedenhös. Även om
författaren med den inriktning han målmedvetet
gett sitt verk knappast tillvaratagit ämnets
mest stimulerande och allmänmusikaliskt in-
674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
