Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
den tyska impopulariteten var skulle dock inte
skadat. Liksom en ännu mera genomförd
analys av axelsystemets bisarra kontrapunkt.
Påvens outtröttliga arbete och Vatikanens
verksamhet äro inslag i den italienska
krigsbilden, som inte få saknas. Frank Heller
betonar påvens insatser att hjälpa och trösta
men glömmer inte heller att påpeka, att
Pius XII inte fört fram några konkreta
politiska målsättningar. Han kunde ha tillagt, att
alla kannstöperier om vatikandiplomatien till
trots är säkerligen det katolska överhuvudets
politiska roll en fiktion, och då det från Petri
stol talas om fred och en god vilja är och
måste det vara sub specie aeternitatis.
Frank Hellers bok är bräddad av
journalistiskt rappa intervjuer nere i folkdjupet och
belysande stickprov på stämningarna hos
topparna, allt återgivet med författarens klara,
eleganta prosakonst, som det är njutning att
taga del av. Samtidigt som han presenterar
fascisternas långa och ofta ömkliga
syndaregister, håller han inte tillbaka sin beundran
för ett skönt land och ett arbetsamt folk med
goda leenden och spontan hjärtlighet. Frank
Heller är säkert inte ensam om sina sympatier.
Hur skall det gå med detta folk nu?
Författaren gör med rätta inga profetior. I den
förvirring som råder kan man bara säga, att en
episod tagit slut och att det leder en lång via
dolorosa till nästa. Henrik Hahr
Mot upplösningen
ARVID FREDBORG: Bakom stålvallen.
Norstedts 1943. 10:—.
Det bästa arbete som skrivits om Tredje
riket i fred är den australiske historikern
Stephen H. Roberts’ "Huset som Hitler byggde".
Om Tredje riket i krig föreligger en mycket
stor litteratur, delvis av bestående värde. Det
är en glädje att kunna konstatera, att det
kanske mest givande bidraget hittills lämnats av en
ung svensk historiker, doktor Arvid Fredborg,
under åren 1941—43 verksam som Svenska
Dagbladets berlinkorrespondent. Fredborgs
arbete skiljer sig i många avseenden från de
ofta ypperliga framställningar som gjorts
särskilt av hans amerikanska kolleger. Det är en
mycket saklig, väl nyanserad och förbluffande
objektiv skildring som han gett från det andra
världskrigets Tyskland under en tid, då
symtomen till rikets förestående politiska och
militära sammanbrott framträdde klart och tydligt.
Fredborg har inte inskränkt sig till att
endast skildra sina egna, helt naturligt ganska
subjektiva intryck från Berlin, han har också
gjort sig mödan till en analys av tysk politik
och tysk krigföring som saknar motstycke i
litteraturen om nazisternas Tyskland. Hans
arbete har blivit en utomordentlig orientering
i tysk politik av i dag, en encyklopedi i smått,
där man endast beklagar frånvaron av
person-och sakregister. Med utgångspunkt från en
konservativ grunduppfattning, i vilken
kolar-tron på den monarkiska statsformens framtid
utgör ett något förbluffande inslag, visar
Fredborg hur den upplösning av alla moraliska
begrepp, som varit och är nazismens mest
karakteristiska kännemärke, obönhörligt måste
leda både till det politiska sammanbrottet och
det militära nederlaget. Han menar också,
vilket måhända är en smula diskutabelt, att
det tyska folket under krigets fruktansvärda
påfrestningar mognat till insikt härom och att
det nu är berett på det förintande nederlag
som kommer. "Det tyska folket började
tydligen bli utledset på kriget. Det trodde i sitt
innersta icke längre på segerparollerna."
Den moraliska inflation under vilken
tyskarna sedan mer än tio år tillbaka lever
belyses av de förträffliga porträtt som
Fredborg ger av de nazistiska ledarna. Hitlers egen
ställning är hårt skakad kanske främst genom
de märkliga utslagen av hans "fältherrekonst".
Kriget mot Amerika var från början
impopulärt — minnena från 1917—18 gjorde sig
pinsamt gällande — och inte ens "korståget"
mot öster kunde framkalla någon entusiasm.
I krigets slutskede hålles det hela uppe
uteslutande av Heinrich Himmler och Gestapo,
men deras grepp om det tyska folket är så
fast att slutstriden med nödvändighet måste
bli både långvarig och blodig. För en av
partikoryféerna, låt vara en andraplansfigur, har
Fredborg fattat ett särskilt intresse. Det är
chefen för utrikesministeriets pressavdelning
envoyén Paul Schmidt, en herre för vilken
det officiella Sverige fjäskade mycket under
den tid då vår statsledning tippade tysk seger
och sökte anpassa sig därefter.
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
