Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Ett drastiskt exempel på det befängda i
tillståndet och samtidigt ett omen om att vi
kanske går mot bättre tider är att den amerikanska
litteraturens ojämförliga mästerverk, Herman
Melvilles ’"Moby Dick", i höst för första
gången utkommit i svensk översättning.
Originalet utgavs 1851, men det dröjde länge innan
verket fick sin erkända ställning som en av
världslitteraturens märkligaste romaner. Dock
inte så länge att man inte kan tala om en
försummelse från svensk sida. Ljus förlag är att
lyckönska till att ha fått bli introduktören av
Melville i Sverige. Det förtjänar också
erkännande för att ha lagt den svåra och
oavkortade översättningen i så goda händer som
Hugo Hultenbergs. Hade sedan omslaget varit
litet värdigare hade allt varit perfekt. Då
"Moby Dick" så nyligen varit föremål för en
utförlig behandling av Artur Lundkvist i BLM
(december 1942) anser vi oss kunna inskränka
oss till detta omnämnande av översättningen.
Ett gott tecken är också den klassikerserie
som under rubriken "Modern världslitteratur"
startats av bokförlaget Natur och Kultur och
är avsedd att omfatta 30 volymer, vilka säljs
i grupper om tio. För urvalet svarar Knut
Hagberg och E. N. Tigerstedt. Fyrtio
författare från tio nationer är representerade med
böcker utkomna efter 1850 och före 1904, då
Sverige tillträdde Bernkonventionen. De flesta
är välkända saker, men där finns också just
sådana i Sverige tämligen förbisedda böcker som
man önskat få framdragna i ljuset, till
exempel Trollopes Barsetkrönika, Hearns "Exotica",
O. Henrys "Stadens stämma", Wells’ "Doktor
Moreaus ö", Henry James’ "Amerikan i Paris"
och Vergas "Familjen Malavoglia".
Författarservice
Man får en vision av en djurvänlig person
som med handen full av frön söker locka de
skygga småfåglarna till sig när man återigen
läser annonser från ett förlag med inbjudan till
otryckta författare att sända in sina opus. Låt
inte känslan av formell osäkerhet avskräcka
den som vet med sig att han har något på
hjärtat, heter det helt rörande, och man får
veta att flera av de manuskript som influtit
som svar på tidigare annonser nu är "under
omarbetning efter riktlinjer, som uppdragits
under diskussion mellan författaren och
förlaget". Sätten att finna författare är många
och detta är säkert inte sämre, snarare bättre,
än de ideliga pristävlingarna, eftersom de till
äventyrs gjorda fynden inte basunas ut under
fullt så uppseendeväckande former. Men är
det så säkert att detta dalt med spirande
för-fattarförmågor är riktigt nyttigt för dem själva
och för svensk litteratur? En litterär talang
har det sannerligen inte svårt att komma sig
fram i vårt land, och den som vet med sig att
han känner ett misskänt äkta geni kan skryta
med en smått sensationell upptäckt. Det ingår
i samtliga förlags service att ge goda råd och
formellt bistånd åt författare som ännu inte
fått den erforderliga skolningen, så den saken
är ingenting nytt. Debuterande författare har
det alltid lätt, ty förläggarna kan inte vara
nog tillmötesgående när det gäller att ge en
ny förmåga en chans. Men hur blir det sedan,
när författaren, som så ofta är fallet, fortsätter
att vara enbart lovande tills han nått den
ålder då man inte längre har rätt att vara
det? Att vara en misslyckad författare är ingen
dans på rosor, och det tycks inte alltid vara
så lätt för en sådan att återgå till näringar
som bättre passar honom. Man kan inte blunda
för att det finns fara för att ett svenskt
för-fattarproletariat skall uppstå och det bör ligga
i förlagens intresse att tillse att det inte blir
större än nödvändigt. Georg Svensson
694
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
