Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Victor Hugo - 2. Vännen Sainte-Beuve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO
mäns ivriga grubblerier. Det avgörande är,
hur man skall tolka de dikter, som
Sainte-Beuve antingen tryckte i olika tidningar eller
också behöll för sig själv, men som 1843
trycktes (i ett privattryck) under namnet
"Le Livre d’amour". Där finns bland annat
en dikt med rubriken "A la petite Ad—", där
han skildrar Hugo som Adèles lejon, som
håller henne i sina armar, medan han själv vet
sig "simma i hennes tankar":
Adéle! tendre agneau! que de luttes dans 1’ombre,
quand ton lion jaloux, hors de lui, la voix sombre,
revenait usurpant sa place à ton coté,
redemandant son droit, sa part dans ta beauté,
et qu’en ses bras de fer, brisée, évanouie,
tu retrouvais toujours quelque ruse inouie
pour te garder fidèle au timide vainqueur
qui ne veut et n’aura rien de toi que ton coeur!
I en annan dikt, daterad 12 augusti 1832,
som den lärde kännaren av detta förhållande,
statsmannen Louis Barthou, lagt en avgörande
vikt vid, heter det:
Qui suis-je, qu’ai-je fait pour ëtre aimé de toi
pour étre tant aimé, pour avoir de ta foi
des gages si secrets, de si grands témoignages?
I dikten har han försett den älskade med blå
ögon, men i sitt eget manuskript har han klart
angivit, att dikten är tillägnad Adéle Hugo.
I andra dikter får man antydningar om hemliga
möten, gemensamma utfärder och kyrkbesök.
Louis Barthou talar om en "chute intégrale"
— och Levertin instämmer —, medan däremot
Gustave Simon förnekar, att Adéle någonsin
föll. Senare har alla akta i målet gjorts till
föremål för en komiskt noggrann
undersökning av en fransk jurist, Bénoit-Lévy i boken
"Sainte-Beuve et Madame Hugo"; denna
auktoritet förefaller definitivt ha smulat sönder
Louis Barthous bevisföring, som väsentligen
baserar sig på uttalanden av Sainte-Beuve
själv. Det förefaller, som om Sainte-Beuve
skulle ha gjort allt han förmått för att inför
eftervärlden dock framstå som segraren.
Så händer det sig på våren 1833, att den
vädrande Sainte-Beuve får korn på en oerhörd
skandal: Victor Hugo, familjelivets sångare,
den legitima kärlekens skald, lever i själva
verket i en hemlig förbindelse med en oblyg
Phryne! Förtjust sätter Sainte-Beuve
skvallerapparaten i gång — rusar till Balzac, som
genast skriver till sin madame Hanska —
nyheten blir snabbt känd från Warszawa till
London. Sainte-Beuve anser nu ögonblicket vara
inne att återknyta med Adéle, som dock visar
sig relativt kallsinnig. Samtidigt går kritikern
till öppet angrepp i pressen -—i en artikel om
Hugos essay om Mirabeau gör han förtäckta
anspelningar på Hugos bristande personliga
moral. Den 1 april 1834 skriver då Hugo det
brev, som betyder hans definitiva avsked till
vännen:
"Låt oss var och en på sitt håll i tysthet
begrava vad som redan är dött i dig, och som
ditt brev nu dödar i mig. Farväl!"
Men Sainte-Beuve fortsatte. När Hugo 1834.
gav ut sin diktsamling "Chants du crépuscule",
steg Sainte-Beuve fram och fäste
publikensuppmärksamhet på att det fanns två föremål
för skaldens kärleksförklaringar. Då sände
Hugo en vän till Sainte-Beuve med sitt kort.
Sainte-Beuve blev skräckslagen, rusade till sin
vän bokhandlaren Renduel och deponerade
hos honom sina manuskript och sitt
testamente. Adéle lyckades emellertid stoppa
duellen — litteraturhistorien är henne tacksam, ty
annars skulle det franska 1800-talet ha saknat
sin mest lysande kritiker!
Sainte-Beuve höll sig sedan undan, men han
hämnades genom att smussla med sina
kärleksdikter och hota Hugo med att vid
lämpligt tillfälle publicera dessa
komprometterande-dokument.
Sainte-Beuve, som en gång hade beskrivit
sin upplevelse som "ce grand événement de
coeur qu’on n’a qu’une fois et qui, dans la.
sphère de la sensibilité et de la passion,
domine toute une vie", satt på gamla dagar
719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
